Vad är kommunikation?

Ja, det finns ju ingen brist på definitioner att skaka fram.  Men sedan processas dessa inom oss och vi nyanserar definitionerna med våra egna tolkningar, så det finns säkerligen snudd på lika många definitioner som det finns individer. Och jag tror definitivt inte vi är eniga inom vårt skrå (informatörer, kommunikatörer, vad vi nu vill kalla oss). Framförallt inte när det gäller internkommunikation, upplever jag. Denna del får ofta inte lika stort diskussionsutrymme då det fortfarande är PR som dominerar. Jag får ibland känslan av att vi lite slappt försöker använda oss av PR-tänket även i arbetet med internkommunikationen. Med det vill jag inte säga att PR-tänket inte har någon roll alls inom internkommunikationen. Men jag lyssnade för ett tag sedan på Bill Quirke (en tung internationell spelare på internkommunikationsområdet) som menade att 70% av all internkommunikation är så kallad ”informell kommunikation” – dvs korridorsnack, fikadiskussioner, rykten, berättelser, diskussioner på Yammer, spontana mindre möten etc.

När jag läste på universitetet så fick jag veta att om en organisation lyckas med sin ordinarie kommunikation så minskar behovet av den informella kommunikationen. Men vänta nu…så här några år senare tänker jag – hur kan den formella kommunikationen någonsin bli den ”ordinarie” om 70% redan är informell kommunikation? Då är det väl denna som är den ”ordinare”? Är det inte inom denna arena vi ska agera istället för att försöka göra övriga 30% till ”ordinarie”?

När jag gör kommunikationsplaner brukar jag börja med ungefär en sida där jag resonerar kring syftet med kommunikationsplanen. Jag tycker det är viktigt att vara eniga om varför vi ska kommunicera, ”communication is a means to an end, don’t try to make it important as the end it self ” (the lovely Bill Quirke). Kommunikation kan aldrig vara en separat utskild aktivitet i sig. I slutet av denna sida brukar jag ha med som standard:

”Grundläggande begrepp
Information är de strategiska budskapen som ska leda till ökad kunskap.
Kommunikation är processen av budskap som bygger på interaktivitet bland dem som deltar i processen och som ska leda till attityder eller förhållningssätt.
Relationen är ett ömsesidigt engagemang eller gemensamma åtaganden som leder till handling och resultat.”

Det sista är för mig nyckeln i internkommunikation – relationen med vår målgrupp. Jag tror personligen att vi som informatörer (eller vad ni/vi vill kalla oss, kärt barn har många namn) har en stor roll att spela vad det gäller relationsbyggandet med målgruppen. En fungerande relation är en förtroendegrund, och vi är ju skolade i att förtroende är första steget för att mottagaren ska vara mottaglig för vårt budskap – förtroende skapar handlingsutrymme. Det är i relationen som den informella kommunikationen sker.

Den formella kommunikationen, resterande 30%, är oerhört viktig den med, för den ska stödja den informella kommunikationen. Men jag tycker det är viktigt att se den just som stödjande, att de mer formella kanalerna är stödkanaler och inte huvudkanaler. Ser vi dem som huvudkanaler är risken stor att vi siktar fel och missar målet. Men inom dessa 30% är PR-tänket en möjlig väg framåt, vi kan använda oss av vad jag brukar vilja kalla ”kanal-kampanjer” – vi kan producera material och information i olika kanaler, våra insatser kan då mätas och sättas pengar på – nice and simple – informatören har gjort ett jobb, tack och hej. Det andra, den informella kommunikationen, är svårare att ta på, att mäta, att synliggöra, men desto viktigare i många sammanhang. Tycker jag.

Så vad är kommunikation? Jag personligen har fastnat för ursprunget communicare – ”att göra gemensamt med”. Vad är kommunikation för er?

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Post Navigation

%d bloggers like this: