Alla kan kommunicera men alla är inte kommunikatörer

Allt är kommunikation. Vårt samhälle, våra organisationer, våra relationer – de präglas alla av kommunikation och är möjliga på grund av kommunikation – verbal som icke verbal. Så om alla sysslar med kommunikation, kan alla vara kommunikatörer då?

När sociala medier – bloggar, Twitter, YouTube m.m. – började göra sitt intåg blev det av naturliga skäl diskussioner inom journalistkåren. Helt plötsligt kunde alla (vem som helst) skapa innehåll, bli producenter och sprida detta till en stor del av omvärlden. Det uttrycktes oro för att det var det journalistiska hantverkets död och att nu kunde alla vara journalister. Men så har det ju inte blivit. Och så kommer det aldrig bli. De faktiska, riktiga, journalisterna har något som alla andra inte har. De har en specialistkompetens, utbildning, bakgrund och erfarenhet inom området. Det kan ingen någonsin ta ifrån dem. För att citera en skärpt kollega; “Eftersom journalistutbildningen och hantverket borgar för ett trovärdigt innehåll och en metod som krävs för att upprätthålla en demokrati så står journalistrollen stark i sin funktion.” Alltså, alla kan skapa innehåll, men alla kan inte journalistik. Ingen kommer kalla sig journalist utan att inneha rätt utbildning. Titeln står för något, den garanterar något. Det är bra.

Titlar ska borga för något, det är därför de finns tycker jag. Vi ska veta vad vi kan förvänta oss. Men ja, jag vet att titlar börjar bli en svår sak i dagens samhälle med massa nya yrken och roller som inte funnits tidigare och som i vissa fall är svåra. Men inom kommunikatörsskrået har vi börjat bygga upp och värna om vårt yrke och vår kompetens. Vi har en specifik specialistkompetens och vi har yrkesetik. Jag blir därför illa berörd när titeln kommunikatör används så flyktigt. Jag har den senaste tiden inom organisationen där jag arbetar stött på att servicemedarbetare, receptionister, kundmottagare m.fl. får titeln kommunikatörer. Säkert i brist på annan lämplig titel då deras arbete kanske är något utöver ordinarie receptionsarbete t.ex. Så tänker man att ja, det dem gör är ju att kommunicera, det blir ju en bra titel. Men vad händer då med kommunikatörs titeln? Den urvattnas och dess trovärdighet ifrågasätts. Vad borgar den för då? Vad kan man förvänta sig av en person med titeln kommunikatör? Allt från en fena i kundbemötande i servicecentrat till en fena i strategisk kommunikationsplanering och som till vardags coachar sin chef i hens kommunikativa ledarskap?

Jag är trygg i min roll och min kompetens. Personer som arbetar nära mig vet vad de kan förvänta sig och vad jag kan erbjuda. Men för personer som inte känner mig så är det inte alltid som “kommunikatör” säger dem så mycket. Om några år önskar jag att alla förstår precis vad jag med min kompetens kan erbjuda när jag säger att jag är kommunikatör. Jag tror det är möjligt, för inom kommuniktörsskrået håller vi fortfarande på att bygga upp och stärka yrkesrollen och titeln. Vi måste värna om den. Inte låta den kidnappas av någon annan.

 

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Post Navigation

%d bloggers like this: