Ständigt uppkopplad?

Tycker det är rätt mycket prat just nu om digital detox. Om att vara utan internet och sin smartphone under en dag i veckan, eller mer för den delen. Börja med en timme om dagen kanske. Det har blivit en liten trend. Det skrivs böcker om det. Artiklar. Allt möjligt. Man är liksom inne om man kör digital detox. Det är bra. Så är det bara. Digital detox är svaret på digital stress.

Men vänta nu, är det verkligen det? Är digital detox svaret på digital stress? Varför måste vi alltid prata extremer? Allt eller inget. Och varför heter det förresten digital stress? Som om det handlade om teknik. Det handlar om människan, om oss, hur vi förhåller oss till saker och ting.

Men om vi för enkelhetens skull utgår från det som benämns som digital stress, så tror jag inte lösningen är detox eller begränsningar. Det handlar om att hitta balansen, om att få en sund inställning. Men framförallt handlar det om att hitta orsaken till varför det stressar oss och få bukt med det. Vad hjälper det oss att försöka få bukt med symptomen? Det finns massor av teknik som jag inte använder, finns teknik jag använder lite, finns teknik jag använder mycket. Ingetdera stressar mig. Inte tekniken i sig. Däremot har jag ett extremt kontrollbehov. För att vara lugn vill jag känna att jag har allt under kontroll. Att jag har koll på saker och ting. Att jag hänger med. Jag har fått jobba med mig själv för att hitta min gräns för vad jag behöver för att hitta lugnet. För jag kan omöjligt ha koll på allt. Oavsett teknik eller inte.

Men åter till att hitta balansen och en sund inställning. Satt häromdagen i diskussion med min farmor som förfasade sig över hur mina barn tillbringar SÅ mycket tid med de dära ajPaaaadsen. Mina barn kommer tappa språket och den sociala förmågan helt. De kommer definitivt inte kunna skriva. Det svenska språket kommer snart försvinna helt. Jag blir väldigt upprörd inombords när jag hör sådana argument. För vi är tillbaka i extremerna. Att se saker som svart eller vitt. Att endast se ett perspektiv. Som förälder ser jag det som min SKYLDIGHET att lära mina barn att få en sund inställning och balans i sitt liv mellan den digitala och den fysiska världen. De kan inte bara ha det ena eller det andra. Då kommer de aldrig klara sig i framtiden. Den digitala utvecklingen är ett faktum. Det är en integrerad del i vårt samhälle nu. Och det är min roll att rusta mina barn för framtiden.

Jag tror också mina barns generation kommer vara en fena på sociala interaktioner, både i den digitala och den fysiska världen. Det är min roll som förälder och vuxen att vara en förebild i detta sammanhang. Mina barns generation kommer dagligen att behöva konkurrera i den fysiska sociala arenan med den digitala sociala arenan. För att klara den konkurrens tror jag de kommer lära sig anamma en mycket bättre social förmåga i den fysiska världen än vad vi i min generation någonsin kommer lyckas med.

Att svenska språket skulle försvinna tror jag inte heller ett skvatt på. Utvecklas däremot, ja, det kommer det göra. Det har det gjort i alla tider. Jag kan knappt förstå en text skriven på svenska för 100 år sedan. Har ni släktforskat vet ni precis vad jag menar.

Så vad vill jag egentligen ha sagt? Jo, att jag tror vi människor måste bli mycket bättre på att se flera perspektiv. Lära oss omfamna framtiden på ett mer balanserat sätt samtidigt som vi lär av historiken. Inte bara glorifiera hur det var förr. Utan se hur vi kan lära av varandra. Människan utvecklas varken vi vill det eller ej. Annars hade vi varit kvar i stenåldern. Vi måste hitta ett sunt sätt att förhålla oss till denna utveckling.

This is an image of a toddler learning ABC's on an iPad

Pssst. Kan en två-åring lära sig en iPad, så kan vem som helst det. Eller?

Leave a Reply

Post Navigation

%d bloggers like this: