Fake news – så hanterar du det som kommunikatör

Fake-news, alternativ fakta, desinformation, myter, lögner. Många namn för samma sak. Källkritik är en viktig aspekt. Men det finns studier på att HUR vi kommunicerar påverkar desinformationens genomslagskraft. Det här kan du som kommunikatör göra. 

Desinformation och rykten är inget nytt fenomen, men i vårt nya digitaliserade medielandskap sprids saker oerhört mycket fortare och når en större mängd personer. I den informations-era vi lever i förväntar vi oss att snabbt få information, och vid behov söker vi information.

Studier visar att vi människor har svårt att hantera informationsvakuum*, och att vi i ett sådant vakuum är benägna att ta till oss felaktig information hellre än att ha ingen information. Det är i informationsvakuumet som rykten och felaktigheter uppstår – ibland av den enkla anledning att i brist på information försöker personer skapa en egen förståelse och bild av det som hänt eller händer. Men det är också i vakuumet som krafter som medvetet vill sprida desinformation har en fördel och möjlighet att göra detta framgångsrikt. Det är viktigt att komma ihåg när man arbetar med kommunikation. Framförallt kriskommunikation.

informationsvakuum

Börja med kriskommunikation redan vid den initiala bedömningen för att det informationsvakuum som ofta uppstår vid samhällsstörningar ska bli så litet som möjligt. När man kommunicerar tidigt konkurrerar man med färre motbilder. Då kan man ägna tid åt att kommunicera om situationen istället för att hantera rykten. Bild från MSB Gemensamma grunder för samverkan och ledning vid samhällsstörning

Om att slå hål på myter och desinformation

Hur kan vi som kommunikatörer motverka desinformationens inflytande? The debunking handbook är ett ypperligt verktyg för att konkret jobba med kommunikation för att hantera desinformation som florerar.

Handboken tar upp att det är en vanlig missuppfattning att om man bara erbjuder korrekt fakta, gärna i mängder, så kommer folk tänka ”Aha, så är det ju såklart. Helt fel det jag fått höra innan”. Den missuppfattning bygger på tron att desinformationen fått fäste på grund av bristande kunskap och att lösningen finns i att erbjuda mer – korrekt – information. 

De psykologiska processerna kring hur vi hanterar information är dock mer komplexa än så. Handboken tar upp ett par olika studier och experiment som visar hur vi processar information, och desinformation. Utifrån dessa spaltas det sedan i handboken upp tre konkreta sätt på hur man kan arbeta med kommunikation för att slå hål på myter och desinformation. Läs! >> The debunking handbook

The Handbook explores the surprising fact that debunking myths can sometimes reinforce the myth in peoples’ minds. Communicators need to be aware of the various backfire effects and how to avoid them, such as:
– The Familiarity Backfire Effect
– The Overkill Backfire Effect
– The Worldview Backfire Effect

Vaccination mot desinformation

Genom att förbereda mottagaren på att det förekommer desinformation kan man öka tilltron till seriös forskning om klimatet. Det visar en studie med 2 167 deltagare i USA, som publicerats i Global Challenges.

Från Forskning och Framstegs webbplats:

En grupp fick veta att 97 procent av klimatforskarna är överens om människans påverkan på klimatet, något som ökade deras tilltro till forskningens konsensus. En annan grupp fick det felaktiga budskapet att forskarna är oeniga, vilket sänkte tilltron till att det råder konsensus i frågan.

När deltagarna först fick konsensusbudskapet och därpå tog del av det förnekande budskapet, förändrades inte deras syn på hur ense forskarna är – budskapen tog ut varandra.

Men när konsensustexten försågs med förvarningar om de klimatskeptiska argumenten blev deltagarna mer motståndskraftiga mot desinformationen. Ungefär som ett vaccin skapar ett skydd genom att utsätta kroppen för en låg dos av virus, så skyddade varningen mot klimatförnekelse.

När konsensustexten försågs med en rad om att ”politiskt motiverade grupper försöker övertyga allmänheten om att forskarna är mer oense än de är” så ökade deras tilltro till konsensus. Men ännu bättre effekt hade det att mer i detalj redogöra för felaktigheterna i klimatförnekarnas argumentation.

Kirsti Jylhä forskar om klimatpsykologi vid Uppsala universitet. Hon tycker att studien är lovande och uppmuntrande.
– Det finns kampanjer som sprider felaktig information. I den här studien har man hittat en möjlig lösning på hur man kan minska effekterna av dem, säger hon.
– Det gäller att inte bara prata om att klimatet förändras, utan att även tala om varifrån motargumenten kommer.

Psykologiskt försvar

Ett effektivt psykologiskt försvar bygger på den enskilde individens förmåga att självständigt bedöma information och inte övertygas av eller sprida falsk och vilseledande information. Detta är något myndigheter och samhället har ett ansvar att stödja den enskilde i, och det börjar redan i skolan. Läs mer om hur Myndigheten för samhällsskydd och beredskap arbetar med detta >> MSB utvecklar det psykologiska försvaret

* Källa: The debunking handbook och Gemensamma grunder för samverkan och ledning vid samhällsstörningar

Framtidens kommunikatör – lev som du lär!

I digitaliseringens spår ser vi en ökad automatisering av många olika tjänster. Över 50% av dagens anställda beräknas kunna ersättas av digital teknik under de kommande två decennierna. Yrken som kräver fingerfärdighet, originalitet, konstnärlighet, social förmåga, förhandling, förmåga att övertala, och omtanke om andra människor har lägst sannolikhet att ersättas. Kan vara lätt att tycka att kommunikatörsjobbet faller under denna kategori av mjuka jobb. Men faktum är att det idag bara är en del av gruppen kommunikatörer som jobbar på det sättet.

I yrkesbeteckningen ”företagsekonomer, marknadsförare och personaltjänstemän” beräknas till exempel 46% av jobben kunna datoriseras. Det finns datorer som skriver texter. Det finns robotjournalister som skriver artiklar som läsarna inte kan se skillnad på om det är en person eller robot som skrivit. Hur snabbt kommer denna utveckling gå? När är vi där?

Jag är övertygad om att det fortsatt kommer finnas ett stort behov av kommunikatörer. OM vi lyckas förändra vår roll. Vi kan bli en del av organisationers framgångsfaktorer i det digitala paradigmskiftet.

Det krävs ledarskap i en föränderlig värld

Organisationsförändringar i alla dess former är alltid smärtsamma. Kommande decennier kommer organisationerna genomgå stora förändringar i digitaliseringens spår som inte bara påverkar organisationen och dess medarbetare internt, utan även vårt samhälle i stort. Hur väl organisationerna hantera övergången till automatisering och digitalisering, hur de hanterar sina medarbetare och deras kompetensutveckling längs vägen, kommer ge kraftiga svallvågor i hela samhället. Kommer vi få stora grupper av medborgare som står utanför arbetsmarknaden för det inte gjorts ett kompetensskifte inom organisationerna? Det skapar risk för ökat utanförskap, frustration, känsla av maktlöshet och betydelselöshet. Samtidigt kommer vi ha stor kompetensbrist inom andra områden. Vad gör detta med organisationerna? Medborgarna? Samhället? Det pratas mycket om den höga arbetslösheten i Malmö. Men inte lika mycket om hur svårt teknikföretagen i Malmö har att rekrytera den kompetens de behöver.

I en oförutsägbar värld behöver medarbetarna någon att ta rygg på, någon som visar vägen. Det behövs ledarskap. Framgångsrika ledare är kommunikativa, retoriska och så väl empatiska som sympatiska. Det krävs känsla, engagemang och driv hos ledarna – i en föränderlig värld är det just känslorna som blossar upp. En förändring man inte själv valt upplevs ofta otrygg och berör starkt på ett personligt plan.

Lev som du lär!

Vi har länge pratat om kommunikativa ledare inom kommunikationsbranschen. Men vi kan inte fortsätta göra det enbart på ett teoretiskt plan, via t.ex. coachning, checklistor, utbildningar etc. Kommunikatörer och kommunikationschefer måste börja vara förebilder. Vi måste leva som vi lär. Vi måste vara de förebilder som ledarna kan ta rygg på ur ett kommunikativt perspektiv. Kommunikation kan inte enbart vara ett distanserat stöd på beställning.

Det är inte förtroendeingivande att coacha någon annan i presentationsteknik om man inte själv är bra på att stå på scen och få med sig en hel publik. Man måste som ledare kunna se skillnaden kommunikation och t.ex. ett bra tal kan göra. Man måste kunna tänka ”Jag vill bli som hen!” för att förmå sig att genomgå den stora personliga förändring och utveckling som krävs för att ”få med sig massorna” i en omfattande förändringsresa.

Att bli kommunikativ är visst en färdighet som man kan lära sig. Men det krävs en helt annan kraft och personlig utveckling hos personen att mästra den kommunikativa färdigheten jämfört med att t.ex. lära sig ekonomi.

Kommunikatören som inspiratör

Kommunikatörer kan vara den samarbetspart som jobbar med ledarens kommunikativa personliga utveckling, men jag tror också vi ska vara de som underlättar för ledaren att få med sig medarbetarna på en förändringsresa genom att själva vara inspiratörer.

Ledaren kan inte vara överallt hela tiden, och jag tror kommunikatörer och kommunikationschefer kan vara de som tillsammans med ledaren arbetar med att påverka och få med sig medarbetarna, vara inspiratörerna och vägledarna i förändringsresan. Jag tror förmågor som att övertyga, övertala och påverka blir viktiga kompetenser hos framtidens kommunikatörer och kommunikationschefer.

Min personliga reflektion är att många av oss kommunikatörer i praktiken är för dåliga på detta och att det är det som gör att vi har svårt att få kommunikationen som expertområde att vinna mark – för vi kan inte sälja in det tillräckligt bra. Vi är inte levande bevis på kommunikationens kraft. Vi är i mångt och mycket akademiker med stor expertis på ett teoretiskt plan.

Satsa på personlig utveckling

Med ovan i hänseende tror jag den personliga utvecklingen framöver blir oerhört viktig för kommunikatörer och kommunikationschefer. Vi måste jobba med oss själva som individer, stärka vår självinsikt, träna upp oss i kompetenser som retorik, presentations-teknik, framförande, påverkan m.m. Vi kan det alla på ett teoretiskt plan – vem har inte läst retorik? – men det är en annan sak att omsätta det i praktiken.

Jag kan ta mig själv som exempel. Ett av min uppdrag är att få min organisation att börja jobba med sociala medier på ett bra sätt. Det är en förändringsresa för många av min kommunikatörskollegor och andra medarbetare i organisationen. Jag övar ständigt på att bli bättre på att påverka, på att tala, att stå på scen – och det är fortfarande energidränerande, trots ständig övning, för det faller inte min personlighet naturligt att göra det. Men det krävs. Hur kan jag annars få med mig andra på den förändringsresa som sociala medier innebär? Det räcker inte med min expertiskunskap inom sociala medier. Jag måste leva som jag lär. Om jag inte själv är aktiv i sociala medier, är synlig där, kommunicerar på det sättet i sociala medier som jag säger till andra att göra, blir jag inte trovärdig. Jag måste bevisa att det är möjligt att nå ut i bruset. Och jag måste samtidigt kunna övertyga och påverka, men framförallt inspirera andra att vilja göra det samma. Här har jag en bit kvar. Men den personliga utvecklingen är den största biten som jag måste jobba med framöver.

Jag tror det är viktigt för alla yrkesgrupper att framöver jobba med personlig utveckling, men framförallt för kommunikatörer. Vi ”kräver” av ledare en personlig förändring och utveckling när de ska bli mer kommunikativa – att vara kommunikativ är inte enbart en färdighet (som ekonomi), den gör något med oss som personer och individer. Detta måste vi kommunikatörer mer kunna relatera till, prata om och förstå.

Källor:

http://newsvoice.se/2015/05/03/datorer-som-skriver-akademisk-text-och-robotjournalister-borjar-ersatta-manniskor/

http://spraktidningen.se/blogg/lasare-kan-inte-skilja-pa-texter-skrivna-av-journalister-och-datorer

http://stratresearch.se/wp-content/uploads/varannat-jobb-automatiseras.pdf

https://sverigeskommunikatorer.se/nyheter/personlig-utveckling-leder-till-professionell-uteckling-del-1/

Kluvna känslor inför känsloladdad kommunikation

VAD FAN HÅLLER VI PÅ MED?! Det är rubriken på ett uppmärksammat Facebook-inlägg som gjordes i söndags under signaturen ”Lundapolisen Tobbe”. Ett väldigt starkt och känslomässigt berättande om ett ensamkommande flyktingbarn som försökt ta sitt liv.

”För 25 minuter sedan hängde du dig. 16 år gammal, bara ett barn. Men som av en ofattbar slump kom din vän in i rummet och lyckades dra loss dig från snaran. Nu står jag upp i ambulansen, lutar mig över dig och trycker ner dig på båren i ett försök att få dig att förbli stilla. En svettdroppe faller från min panna och träffar dig på högerkinden. Jag gör allt i min makt för att få dig att vara stilla samtidigt som jag försöker behålla balansen när ambulansen hastigt rycker och kränger fram och tillbaka. En ny ångestattack sköljer över dig och du får ytterligare ett utbrott. Gråten och skriken återkommer och du börjar slå vilt omkring dig i ett desperat försök att slita dig ur mitt grepp”.

Ett utdrag från textens inledning som exemplifierar ton, ordval och den dramaturgi som genomsyrar inlägget. Det postades på Lundapolisens Facebook-sida, tillsammans med en bild på ett brinnande jordklot.

Du har säkert redan uppmärksammat inlägget då det, i skrivande stund, gillats av hela 146 615 personer och delats av 58 536. Sydsvenskan rapporterade bara några timmar efter inläggets publicering att ”Lundapolisen hyllas för sitt Facebook-inlägg om flyktingbarn”, en artikel som också blivit toppdelad enligt tidningens egna siffror.

Lundapolisens strategi för sociala medier, framförallt Facebook, har också prisats av Lunds kommun. 2013 belönades myndigheten med kommunens förebyggandepris och 10 000 kronor med följande motivering:

”Med stor värme, respekt för människor och ett smittande engagemang har de genom rak och tydlig kommunikation bjudit in allmänheten att ta del av polisens vardag och gärning”.

Fula Gubbar

På JO:s bord

Men faktum är att alla inte är lika positivt inställda till polismyndighetens nya metoder för att skapa dialog och berätta om sitt arbete. Det har även höjts röster runt om i landet som undrar va fan polisen håller på med och tidigare inlägg har också hamnat på Justitieombudsmannens bord. En sökning i JO:s diarium visar att svenska polismyndigheter anmälts 24 gånger (sedan 2012) för uttalanden, inlägg och kommentarer på Facebook. Av dessa berör två anmälningar polismyndigheten i Lund, men även Malmö och Helsingborg finns på listan.

I ett fall från 2013, gällande en anmälan mot polismyndigheterna i Kronobergs- och Stockholms län, uttrycker JO sina synpunkter på följande sätt:

”Flera av inläggen har ett innehåll som gör att sakligheten kan ifrågasättas. De präglas bitvis av en raljerande ton som är mindre lämplig för den som företräder polisen. Det kan även diskuteras i vilken utsträckning beskrivningar av människor i en utsatt situation överhuvudtaget lämpar sig för polisens inlägg i sociala medier. Vidare bör utgångspunkten vara att man som företrädare för polisen i sociala medier är återhållsam med att uttrycka personliga känslor inför sina arbetsuppgifter för att inte äventyra tilltron till polisens saklighet och opartiskhet”.

Frågan är vad polisen egentligen kommunicerar mellan raderna när de själva blir föremål för granskning och inspektion?

Är antalet delningar och likes verkligen ett kvitto på allmänhetens förtroende för en myndighet?

Och hur långt kan en offentlig aktör gå i sin strävan att nå ut till medborgare för att skapa intresse och engagemang för viktiga samhällsfrågor?

Vad tycker du?

För mer läsning:

Lundapolisens Facebook-inlägg

Humor och information på Facebook tog hem förebyggandepriset 2013

JO:s beslut gällande anmälan mot polismyndigheterna i Kronobergs län och Stockholms län

________________________

Detta är ett gästinlägg från min fantastiska kollega Nadia Bhere, som väcker relevanta frågor. Och nej, likes och delningar är inte kvittot på allmänhetens förtroende för en myndighet. Men sociala medier är ett bra sätt för myndigheter att arbeta med transparens som är en viktig del i den demokratiska processen. Det är också ett sätt att lyfta personerna som jobbar i myndigheterna – visa att de inte är kallsinniga robotar som jobbar oreflekterat i en trög byråkratisk apparat. Sen är det helt klart en balansgång att jobba med storytelling när man som myndighet lever med det lagstadgade kravet på saklighet och objektivitet. Personligen gillar jag polisens arbete i sociala medier, men har samtidigt full förståelse för att det på många sätt inte är okomplicerat och därmed är det också ett modigt kommunikationsval.
//Linda

Kommunen som motvikt på sociala medier (?)

Medielandskapet har förändrats i och med internet och sociala medier, det är ingen nyhet. Med det kommer så klart även en förändrad mediekonsumtion. Idag är det en (stor) del som i princip får all sin nyhetsrapportering via sociala medier. De läser det som deras vänner på Facebook och de som dem följer på Twitter delar, skriver och sprider vidare. Och det är ju inte så lite det – det delas mycket material, så väl tidningsartiklar som blogginlägg, bilder m.m. På sociala medier låter vi i princip vänner, bekanta och följare sålla åt oss i informationsöverflödet. Vilket i och för sig känns vettigt på ett sätt. Man kanske har tidsbrist, man tycker kanske det är lite dyrt att prenumerera på dagstidning, eller av annan anledning. Det finns dock en baksida.

Våra vänner väljer våra nyheter till oss

Oftast väljer vi att följa likasinnade på Twitter, personer som är intresserade av samma (smala) spår som vi själv. Vännerna på Facebook är kanske till stor del de personer vi umgås med i vardagen och därmed antagligen också personer med liknande värderingar som oss själva. Det gör att det vi får till oss i våra sociala kanaler är väldigt färgat, och oftast något som förstärker våra egna och vännernas redan existerande värderingar.  Vi delar ju sådant som vi kan känna igen oss i, eller sådant som på annat sätt berör eller upprör oss. Det gör att vi sällan ställs inför nyheter, artiklar, krönikor eller blogginlägg som ger oss en annan nyanserad bild och utmanar vårt sätt att se på samhället, omvärlden och våra medmänniskor. Är detta vår enda (eller största) mediekälla så skapar det polariserade grupper kring olika ämnen, händelser etc. i samhället. Inte sällan träffar kommunen båda dessa grupper i sociala medier.

Kommunens sociala kanaler – en mötespunkt?

Det är säkerligen fler kommuner än Malmö stad som idag upplever en problematik kring att hitta långsiktiga hållbara lösningar för de socialt utsatta EU-medborgare som kommer till Sverige med hopp om att hitta försörjning och ett bättre liv. Hur dessa lösningar ska se ut är så väl en nationell som kommunal fråga, och som beslutas av våra politiker. I detta har jag ingen roll. Men att jobba med kommunikationen kring denna situation och möta Malmöborna i sociala medier kring dessa frågor har fått mig att fundera en hel del.

Det är idag två väldigt polariserade grupper medborgare som kommunen träffar i sociala medier i denna fråga. En del som är oerhört upprörda för att kommunen inte gör mer för den här gruppen socialt utsatta människor. De efterlyser härbärgen och fler humanitära insatser. Å andra sidan finns de som tycker att det är en förskräcklig situation i staden – att se tältlägrena och de osanitära förhållande som medföljer. De är upprörda för att kommunen tillåter nedskräpning av staden, att kommunen inte avhyser tältlägrena och förbjuder tiggeri. På båda sidorna är känslorna starka och det märks att frågan berör och upprör.

FB2

Våra egna små sociala mediebubblor

Båda grupperna är stärkta i sina övertygelser och sin upplevda känsla. Flertalet tillfällen kommer uttryck i stil med “hela samhället ser och vill, men inte ni på kommunen”. Och jag tvivlar inte på att detta är en sann upplevelse för personerna ifråga. För säkerligen är hela deras Facebook- och Twitterflöde lika övertygad om samma sak som de själva, och det representerar deras (upplevda) samhälle – det finns ett konsensus inom den egna sociala mediesfären. När dagstidningen var den källa de flesta fick sin dagliga mediedos från fick alla samma information (visserligen läste inte alla allt, men ni förstår vad jag menar), vilket skapade förutsättningar för att nyansera en situation på ett visst sätt för medborgarna. Vi levde alla i samma mediebubbla. Idag ser det helt annorlunda ut. Det är små mediebubblor med olika förutsättningar.

På kommunens sociala medier så möts alla dessa bubblor.Det har varit en relativt ny situation för oss. Och i ovan nämnda fråga har det känts både tufft och utmanande. Det är hårda ord, upprörda känslor, stark kritik mot kommunen. Stundtals har jag kollegor som ifrågasätter om vi ens ska svara. Ibland blir det även hätska diskussioner mellan de polariserade grupperna som helt plötsligt möts på kommunens sida, och det blir en utmaning att moderera diskussionen.

fb3

Är kommunen rustad för dialog i sociala medier?

Det är lätt att som kommun gå ut med fanan högt och säga att vi ska vara i sociala medier – “kommunikation är viktigt, vi vill ha dialog med medborgarna.” Men det blir tuffare när det väl bränner till så här. För i ärlighetens namn så är detta inget vi är vana att hantera. De flesta frågor och kommentarer som kommer in till en kommun i sociala medier är mer kundtjänstliknande.

Men det är i dessa brännande frågor vi som kommun har en möjlighet att göra skillnad med dialog i sociala medier. Vi blir en av de arenor där dessa grupper möts då de vänder sig till oss eftersom vi har en roll i frågan. Vi har möjligheten att nyansera bilden för båda grupperna. Vi har också en möjlighet att förklara och förtydliga på vilket sätt de som medborgare kan påverka, hur kommunen och närdemokratin fungerar, vilka skyldigheter kommunen har, vilka lagar som gäller, varför kommunen agerar som den gör eller inte gör etc.

fb

Det är en möjlighet. Men den är inte given. Och den är inte lätt. Den väcker både tankar och känslor hos mig själv varje dag på jobbet. Och när det är sådana här brännande frågor är det svårt att låta bli att inte beröras personligen. Jag förstår mina kollegor som vill låta bli att svara. Det är tufft och tungt. Det är ett språk vi inte är vana vid. “Troll” säger vissa. Och ja, de finns också. Men i en del sammanhang är det egentligen väldigt upprörda och övertygade människor, som tar ut en frustration i ett språk som har blivit väldigt vanligt på internet och i sociala medier. Ett språk som vi inte är vana att bemöta i vårt yrke som kommunikatörer i en kommun. Men så ser samhället och medielandskapet ut idag. Det kan vi inte blunda för.

Jag tror därför det är viktigt för oss som kommuner att börja ställa oss frågan om vi är beredda på att ta dialogen i sociala medier. Hur ser vår beredskap, kompetens och våra resurser ut för det? Och är det verkligen kommunikatörerna som ska föra dialogen i sociala medier? Vad för roll ska vi (egentligen) ha som kommun i sociala medier?

Så gör du ett (snyggt och bra) Facebook-inlägg

Är du en av dem som kan fila på en artikel i en timme, vrida och vända på rubriken – och sen när artikeln ska spridas i sociala medier slänger du ihop nått på 2 min och publicerar lite i all hast? Du är inte ensam. Sociala medier har ju ryktet om sig att vara nått snabbt och enkelt. Det stämmer på mottagarsidan. Men precis som vi lever på vårt innehåll i alla andra kanaler gör vi det även i sociala medier, och framförallt på Facebook.

Detta är väldigt vanligt i organisationen jag jobbar i. Jag såg därför behovet av att göra en steg för steg manual för hur man gör ett bra Facebook-inlägg. Kanske fler som har nytta av den och delar den därför även här med er!

Vi lever på vårt innehåll!

Vill vi nå ut i sociala medier måste vårt innehåll vara relevant, socialt och bjuda på något av värde till dem som följer oss. Och det måste vara snyggt och tilltalande. Om dessa kriterier uppfylls så interagerar också våra följare med inlägget, och inlägget får organisk spridning på Facebook.

Om Facebook däremot märker att ingen tycker att inlägget är bra och relevant så vill Facebook inte söla ner sina användares flöde med det, och drar ner den organiska spridningen. Facebook vill ju hålla sina följare så länge som möjligt i flödet och då måste de se till att de endast sprider och boostar sådant som följarna vill ha (förutom om du betalar givetvis). Och om ditt inlägg ändå inte får spridning så var ju de där 2 minuterna helt onödiga – samt att du missat att få uppmärksamhet till din artikel.

Lägg tid på ditt Facebook-inlägg

Så, nästa gång, lägg lite tid på ditt Facebook-inlägg. Vad tycker du själv är tilltalande i ditt Facebook-flöde? Vad får dig att klicka på en länk via Facebook? Först och främst måste det ju kanske vara en lite säljande och tilltalande text så att jag vet vad jag kan förvänta mig när jag klickar på länken. Att enbart skriva ”Här är vårt nyhetsbrev!” är kanske inte så lockande? Och bilder är ju alltid bra. Både för att det oftast är tilltalande för följarna men också för att Facebook faktiskt viktar bilder och filmer högre än länkar och enbart text – dvs. du får per automatik en extra kick i din spridning om du har lagt upp en bild.

inlagg2

Det finns inga mediekanaler där vi får uppmärksamhet om vi inte gör ett snyggt genomarbetat jobb – och även våra insatser i sociala medier speglar och påverkar vårt varumärke.

Här är en steg för steg guide till hur du gör ett snyggt och bra Facebook-inlägg

Apropå det sociala i sociala medier

Har följt debatten om ministrar och sociala medier, och flera har skrivit klokt om detta så jag tänker inte nämna det vidare. Det som fick mina tankar att gå igång var slutet i av Deepeds blogginlägg på ämnet ministrar och sociala medier: “En av de stora farorna för varje sociala medie-arbete är att man glömmer bort det sociala i sociala medier.” Och så ställs frågan: hur hanterar man det med en relativt liten stab? Jag tror inte det går att hantera med en liten stab, men det är så verkligheten ser ut för många idag, och det är en av anledningarna till att vi ofta missar det sociala. För vad är socialt egentligen? Räcker det att svara på frågor?

En reflektion jag har är att vi i min organisation, Malmö stad, ofta kommer med information eller ett konstaterande på sociala medier . Om vi sedan får frågor eller kommentarer så besvarar vi eller försvarar. Detta skapar polariseringar istället för öppningar till faktisk dialog. Detta tror jag kommer från en ovana, då vi inte är vana att involvera medborgarna. Traditionellt har vi blivit granskade och ställts till svar för saker, så det sitter i vår ryggmärg att försvara och besvara.

Men jag tror också det kommer från att det är vi kommunikatörer som ofta har hand om de sociala kanalerna. Det innebär också ofta att vi inte har en direkt ”landningsbana” in i verksamheten, där medborgarnas tankar, idéer och synpunkter kan tas om hand på ett bra sätt. Som kommunikatörer blir vi ett knepigt filter och därför ofta känner att vi hamnar i en utsatt situation om det kommer t.ex. kritik. Vi måste ofta hantera och bemöta det själv, samtidigt som vi inte vet om vi har en “landningsbana” in i organisationen för att se till att det blir bättringar i den del som kritiseras.

Som medborgare vill jag inte ha dialog genom ett filter, jag vill prata direkt med experterna, handläggarna, etc. Det innebär att vi inte kan ha en liten kommunikationsstab som har hand om sociala medier. Det måste alla i organisationen ha – om man svarar på mail eller telefon från medborgare, ska man också kunna svara i sociala medier. Annars uteblir dialogen, och de effekterna en dialog kan ge. Ska vi prata demokrati så ÄR sociala medier ett bra verktyg för detta. Men jag tror inte vi som myndigheter hittat rätt ännu i hur vi ska kunna använda det för det ändamålet.

Det är lätt att tycka att vi varit i gång med sociala medier ett tag och att vi borde kunna detta vid det här laget. Men jag tror fortfarande vi är i begynnelsen. Tekniken finns på plats, men vårt samhälle och våra organisationer genomgår en kulturförändring i och med de tekniska möjligheterna. Och den förändringen kommer ta tid. Är vi mogna för att faktiskt lyssna och involvera via sociala medier? Eller nöjer vi oss som organisationer med att besvara och försvara? Det är ju trots allt interaktion.

Hållbarhetskommunikation och hållbar kommunikation

Följande bloggpost är ett gästinlägg på Media evolution’s blogg:

Jag jobbar med kommunikation i Malmö stad – en kommun jag är väldigt stolt över, en kommun som arbetar aktivt med hållbarhet på många olika sätt – ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.

Givetvis är kommunikation en viktig aspekt i hållbarhetsarbetet. För att Malmö ska kunna bli en ekologisk och socialt hållbar stad måste kommunen arbeta aktivt tillsammans med Malmöborna, vi har ett gemensamt ansvar för staden och det samhälle vi lever i. Hur vi agerar, varje dag, året runt – som enskild Malmöbo, som grupp och som kommun – har stor påverkan i dessa frågor.

För att Malmö stads hållbarhetsarbete ska vara framgångsrikt räcker det inte att arbeta med hållbarhetskommunikation, dvs. kommunicera och informerar om det hållbarhetsarbete som kommunen gör. Som kommun måste vi även vara oerhört duktiga på hållbar kommunikation.

En individs agerande och beteende styrs av två faktorer – kunskap/förmåga och motivation/engagemang. Den första kan vi påverka genom hållbarhetskommunikation. För att kunna ha en påverkan på den andra måste vi arbeta med hållbar kommunikation.


Istället för sopbil: MKB kör med en hästkraft i Rosengård. Foto: Caroline Franzén. Instagram @ostermalmo

Hållbar kommunikation
Eva Grundelius
definierar hållbar kommunikation så här: ”När det vi säger till varandra ─ och sedan kommer överens om att göra ─ är så noga undersökt och väl reflekterat att det håller att bygga vidare på.”

Hållbar kommunikation innebär alltså att vi måste lyssna och förstå, att vi ska se samband och helhet, att vi ska fråga och vara nyfikna – annars kan kommun och Malmöbor inte skapa en gemensam förståelse för de utmaningar som ligger framför oss, och vad var och ens roll är. Men hållbar kommunikation handlar också om öppenhet och transparens.

Många gånger jobbar vi i kommunen stenhårt och sen när allt är klart, vi har ett ”färdigt resultat”, så får Malmöborna ta del av det. Men jag tror vi har mycket att vinna på att släppa in Malmöborna ”bakom kulisserna” – vad händer, hur jobbar vi, vad är på gång, hur tänker vi, vad i detta kan du som Malmöbo påverka? Om en demokrati ska vara fungerande måste medborgarna ha en inblick i hur det fungerar, annars vet de inte vad de kan eller vill påverka. Här kan sociala medier vara en fantastisk resurs, utan att för den saken ta bort vikten av fysiska möten.


Foto: Håkan Dahlström, Flickr.

Autenticitet, empati, ärlighet och transparens
Autenticitet, empati, ärlighet och transparens är den nya valutan när det gäller kommunikation. Det var en av slutsatserna från den åttonde upplagan av World Public Relations Forum. Jag kan inte annat än hålla med. Det är enbart med dessa faktorer vi kan skapa hållbar kommunikation. Men det är också väldigt skrämmande. Det lämnar oss sårbara. Det skapar öppningar för diskussioner och samtal som vi inte är vana att föra. Och som jag i ärlighetens namn inte tror så många organisationer är rustade för. Jag skulle vilja påstå att det krävs en kulturförändring – från ledning till gräsrötter – för att vi ska klara av framtidens utmaningar kring hållbar kommunikation. Vi måste på allvar bli kommunikativa organisationer där kommunikatörerna blir specialisterna som kan stötta och utbilda, men det är alla medarbetare i organisationen som, i Malmö stads fall, möter Malmöborna i alla kanaler.

Detta är mina personliga reflektioner och jag är inte i detta avseende talesperson för Malmö stad.

Linda Nordgren
Twitter: @LindaNordgren

Gillar Malmöborna kommunen på Twitter?

Malmöborna är positiva till Malmö stads närvaro i sociala medier och många tycker att deras förtroende för kommunen har förbättrats efter att de följt något av Malmö stads konton i sociala medier. Vi är på rätt väg men det finns mer att göra.

Två studenter från Linköpings universitet har skrivit sin C-uppsats på temat ”Kommuners varumärkesbyggande genom sociala medier – En studie ut kommunens och invånarens perspektiv”. Malmö stad deltog i studien; jag (Linda Nordgren) och Mats Nordström (Stadsbiblioteket) intervjuades samt att vi hjälpte till att sprida en enkät till våra medborgare.

39% av samtliga som svarade på enkäten var från Malmö (totalt 54 respondenter från Malmö). Det innebär att vi inte kan dra för stora slutsatser av resultatet men det kan ge oss en bra fingervisning. Här kommer några intressanta axplock från studien. Hela studien hittar du längst ner i nyheten.

Följer flera konton

I Malmö stad ser vi gärna att vi som kommun har flera olika konton i sociala medier utifrån målgrupp, ämne och kanal så att Malmöborna själv kan följa oss utifrån sina intresseområden (t.ex. sina barns förskola, biblioteket, sitt stadsområde, Malmöfestivalen etc.). Enligt studien följer Malmöborna flera olika av Malmö stads konton, vilket är positivt!

följer flera konto

Sociala medier förbättrar förtroendet och bilden av kommunen

Jämfört med övriga kommuner som deltog i studien visar vi ett bättre resultat när det gäller att förtroendet för kommunen har ökat tack vare närvaron i sociala medier. Hela 59% av Malmöborna som svarade på enkäten tyckte att deras förtroende för kommunen hade förbättrats.

bättre förtroende

Vi ser även i studien att uppfattningen/bilden av Malmö stad har förbättrats något tack vare närvaron i sociala medier.

ändrat syn

Av ovan får vi en fingervisning av att vi är på rätt väg i sociala medier. Sättet vi arbetar på gör skillnad, men givetvis är där mer att göra.

Nedan ser vi att nästintill alla har en neutral eller positiv inställning till att kommunen bör finnas i sociala medier.

inställning

Bättre koll och till viss del bättre kontakt

De flesta av Malmöborna som deltog i enkäten känner att de har bättre koll på vad som händer sedan de började följa Malmö stad i sociala medier.

bättre koll

På frågan hur de bär sig åt när de behöver ta reda på något om kommunen är det få som svarar att de tar kontakt via sociala medier.

komma i kontakt

Men trots det är det en del som upplever att det blivit lättare att få kontakt med kommunen sedan kommunen började befinna sig i sociala medier.

lättare kontakt

Sociala medier – informationskanal och inte reellt inflytande

Dock är det tydligt att kommuners närvaro i sociala medier fortfarande mycket präglas av att vara en informationskanal. De flesta anser inte att de fått ökat inflytande i kommunens arbete.

inflytande

Malmö stad fyller 5 år på Twitter

Denna veckan har Malmö stad haft sitt huvudkonto på Twitter i fem år. Det har hänt mycket på fem år – kontot har nu ca 5 600 följare och ytterligare 27 Twitterkonton med olika inriktningar har skapats i Malmö stad.

När sociala medier kom så var det många företag och organisationer som började testa sig fram med en närvaro i sociala medier. Malmö stad var en av dem som var rätt tidigt ute, som sagt redan 2009 på våren startades Twitterkontot som lever än idag. Huvudkontot som finns idag på Facebook startades hösten 2009, men ryktet jag hört är att Malmö stad hade konton i sociala medier tidigare än så.

Malmö stad har kommit långt och det har hänt mycket på dessa åren. Det finns ett aktivt arbete med närvaron i sociala medier och medvetenheten kring mediet ökar. Men där är långt kvar att gå. Det krävs en förändring i arbetssätt och en förändring i förhållningssättet till öppenhet/transparens.

Testperioden över – dags att ta sociala medier på allvar

I början testade många sig fram, syftena med närvaron var inte alltid tydlig, många ifrågasatte om företag, organisationer och framförallt myndigheter ska befinna sig i sociala medier över huvud taget.

Men nu kan vi konstatera att sociala medier är här för att stanna, och det är dags att vi börjar integrera arbetssättet på allvar i våra verksamheter. Det är dags att vi som kommun slutar se sociala medier som ännu en kanal att skicka ut samma nyheter och pressmeddelande som vi gör i övriga kanaler.  Ja, sociala medier är en bra spridningskanal och kan användas som det också. Men vi har upparbetade kanaler för nyheter och pressmeddelande redan. Sociala medier fungerar annorlunda än dessa kanaler, och har andra förutsättningar. Det är dags att börja utnyttja sociala mediers specifika potentialen.

Det handlar främst om demokrati och inte marknadsföring

Förutsättningarna för en fungerande demokrati är transparens/öppenhet, delaktighet/inflytande och samarbete. Sociala medier har lysande förutsättningar för detta. Läs gärna mer i detta blogginlägg.

Open government

Inspirationsbild från Open government

Läs mer

Sociala medier – en demokratifråga

Idag var politiker och tjänstemän från Ängelholms kommun på studiebesök hos oss i Malmö stad för att höra hur vi arbetar med medborgardialog. Jag gjorde en övergripande presentation om varför det är viktigt för oss som kommun att befinna oss i sociala medier, vårt förhållningssätt till sociala medier och hur vi praktiskt arbetar med det. Därefter hade jag ett par kollegor som berättade om ett case, hur de arbetat med medborgardialog, blogg och sociala medier som en del i stadsplaneringen av ett kvarter här hos oss i Malmö.

Men jag tänkte dela med mig lite av min presentation idag, för jag tycker det är en aspekt som diskuteras för lite vad det gäller myndigheters närvaro i sociala medier. Det pratas mycket ROI vad det gäller sociala medier. Men jag vill mena att för myndigheter finns det även en annan aspekt med att vara aktiva i sociala medier. Jag vill mena att det är vår skyldighet utifrån ett demokratiperspektiv.

Vad menar vi egentligen med sociala medier?

För att ni ska hänga med i mitt resonemang tycker jag det är viktigt att vi börjar fundera över vad vi menar med sociala medier. Snapchat, Whatsapp, Viber, Skype, Kik anses alla vara sociala medier. Man interagerar och kommunicerar, man är social helt enkelt. Men oftast är man det bara direkt mellan två individer, likt ett telefonsamtal eller sms. Men man kan välja att lägga till några till så att det blir en gruppdiskussion mellan 3-4 individer. Och oftast använder man det bara med personer som man redan har kontakt med sedan innan. Men tittar vi på tjänster som Facebook, YouTube, Instagram, Twitter och bloggar så har vi andra aspekter. Följande definition är hämtad ut Wikipedia (2014-03-17):

”Sociala medier är demokratisering av innehåll och förståelse för den roll människor spelar i arbetet med att inte bara läsa och sprida information, utan också hur de delar och skapar innehåll för andra att delta i.”

Sociala medier som som bloggar, Twitter m.m. skapar en arena där man kan dela material med personer man inte sen tidigare känner, och man kan göra det över hela världen. Dvs man kan nå en stor mängd människor med sitt budskap. Man har en arena att påverka i. Man kan skapa debatt då dessa kanaler inte enbart erbjuder informationsspridning, utan också interaktionsmöjligheter i form av kommentarsfältet. Detta är ett fundament som demokratin vilar på.

Sociala medier – en outnyttjad potential?

Det gjordes nyligen en undersökning i 24 länder och med 18 000 respondenter, där man undersökte hur viktigt sociala medier var för individen. I undersökningen blev det tydligt att individen anser att sociala medier är viktigast i de länder där demokrati ännu inte är en självklarhet – medborgarna utnyttjar aktivt sociala medier för att förändra, för att påverka, för att nå ut – och det är viktigt för dem. Till exempel tillskrivs ju sociala medier stor del av Arabiska våren.

Ibland upplever jag att vi i Sverige slarvigt säger att sociala medier bara är för att man är nyfiken på vad vännerna håller på med och man själv vill bli bekräftad. Ja, så kan det mycket väl vara. Men det säger ju mer om oss än om sociala medier. Man väljer själv vad man vill använda sociala medier till, och stora delar av världen visar oss att det finns en annan potential i sociala medier – demokrati och påverkan, insyn, öppenhet och transparens. Här kan vi som kommuner och myndigheter vara vägledande. Vi har ju trots allt en skyldighet att värna om demokratin och arbeta aktivt med våra medborgares möjlighet till inflytande.

Demokrati kräver öppenhet

Ska våra medborgare kunna ha inflytande så måste de veta vad de kan och ska ha inflytande på. De måste få insyn i våra verksamheter. På riktigt. Verkligen på riktigt. Och sociala medier ger denna möjlighet på ett väldigt enkelt sätt. Vi kan visa människorna bakom organisationen. De kan berätta vad de gör, varför de gör det, hur de gör det och vad de känner kring det. De kan samtidigt ha en dialog med medborgarna om det.

I Malmö stad har vi en kommunikationspolicy som säger att alla våra medarbetare måste vara duktiga på att kommunicera, och att kommunikation är livsnerven i den demokratiska processen. Detta blir än viktigare när det gäller sociala medier. Våra medborgare vill inte träffa några slipade kommunikatörer i sociala medier. Sociala medier handlar om transparens och öppenhet. De vill träffa och prata med experterna, de som arbetar inom det området de är intresserade av. Det är ju de som gör jobbet, som är hjärtat i organisationen. Om våra medborgare ska kunna påverka går det inte att gå genom ett filter av kommunikatörer.

Så vad gör vi åt detta då? Jo, alla våra medarbetare ska kunna känna sig trygga i att hantera sociala medier i sin professionella roll. Det är ingen lätt uppgift, men nödvändig. Jag tror att sociala medier inom greppbar framtid kommer vara lika naturligt som telefon, sms och mail. Det tog 15 år för mailen att slå igenom inom yrkeslivet. Facebook kom till Sverige 2006, och gjorde sitt intåg i företag och organisationer ett par år senare. Men vad var det avgörande för att mailen skulle slå igenom i organisationer och företag? Jo, att cheferna började använda det, och förstå dess potential.

Som myndigheter lyder vi alla under offentlighetsprincipen. Öppenhet borde vara vårt mantra vid det här laget. Demokratin behöver det för att överleva. Skapar vi inte en tradition där våra framtida generation känner att de kan ha inflytande och påverkan, att det är värt mödan att engagera sig och vilja förändra, att det ger något att gå och rösta i våra demokratiska val, så är vi illa ute. Som kommuner borde vi vara vägledande i att skapa denna tradition och visa att det är möjligt, i den arena som många av våra unga (och många andra för den delen) redan väljer – sociala medier.

%d bloggers like this: