Apropå det sociala i sociala medier

Har följt debatten om ministrar och sociala medier, och flera har skrivit klokt om detta så jag tänker inte nämna det vidare. Det som fick mina tankar att gå igång var slutet i av Deepeds blogginlägg på ämnet ministrar och sociala medier: “En av de stora farorna för varje sociala medie-arbete är att man glömmer bort det sociala i sociala medier.” Och så ställs frågan: hur hanterar man det med en relativt liten stab? Jag tror inte det går att hantera med en liten stab, men det är så verkligheten ser ut för många idag, och det är en av anledningarna till att vi ofta missar det sociala. För vad är socialt egentligen? Räcker det att svara på frågor?

En reflektion jag har är att vi i min organisation, Malmö stad, ofta kommer med information eller ett konstaterande på sociala medier . Om vi sedan får frågor eller kommentarer så besvarar vi eller försvarar. Detta skapar polariseringar istället för öppningar till faktisk dialog. Detta tror jag kommer från en ovana, då vi inte är vana att involvera medborgarna. Traditionellt har vi blivit granskade och ställts till svar för saker, så det sitter i vår ryggmärg att försvara och besvara.

Men jag tror också det kommer från att det är vi kommunikatörer som ofta har hand om de sociala kanalerna. Det innebär också ofta att vi inte har en direkt ”landningsbana” in i verksamheten, där medborgarnas tankar, idéer och synpunkter kan tas om hand på ett bra sätt. Som kommunikatörer blir vi ett knepigt filter och därför ofta känner att vi hamnar i en utsatt situation om det kommer t.ex. kritik. Vi måste ofta hantera och bemöta det själv, samtidigt som vi inte vet om vi har en “landningsbana” in i organisationen för att se till att det blir bättringar i den del som kritiseras.

Som medborgare vill jag inte ha dialog genom ett filter, jag vill prata direkt med experterna, handläggarna, etc. Det innebär att vi inte kan ha en liten kommunikationsstab som har hand om sociala medier. Det måste alla i organisationen ha – om man svarar på mail eller telefon från medborgare, ska man också kunna svara i sociala medier. Annars uteblir dialogen, och de effekterna en dialog kan ge. Ska vi prata demokrati så ÄR sociala medier ett bra verktyg för detta. Men jag tror inte vi som myndigheter hittat rätt ännu i hur vi ska kunna använda det för det ändamålet.

Det är lätt att tycka att vi varit i gång med sociala medier ett tag och att vi borde kunna detta vid det här laget. Men jag tror fortfarande vi är i begynnelsen. Tekniken finns på plats, men vårt samhälle och våra organisationer genomgår en kulturförändring i och med de tekniska möjligheterna. Och den förändringen kommer ta tid. Är vi mogna för att faktiskt lyssna och involvera via sociala medier? Eller nöjer vi oss som organisationer med att besvara och försvara? Det är ju trots allt interaktion.

Hållbarhetskommunikation och hållbar kommunikation

Följande bloggpost är ett gästinlägg på Media evolution’s blogg:

Jag jobbar med kommunikation i Malmö stad – en kommun jag är väldigt stolt över, en kommun som arbetar aktivt med hållbarhet på många olika sätt – ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.

Givetvis är kommunikation en viktig aspekt i hållbarhetsarbetet. För att Malmö ska kunna bli en ekologisk och socialt hållbar stad måste kommunen arbeta aktivt tillsammans med Malmöborna, vi har ett gemensamt ansvar för staden och det samhälle vi lever i. Hur vi agerar, varje dag, året runt – som enskild Malmöbo, som grupp och som kommun – har stor påverkan i dessa frågor.

För att Malmö stads hållbarhetsarbete ska vara framgångsrikt räcker det inte att arbeta med hållbarhetskommunikation, dvs. kommunicera och informerar om det hållbarhetsarbete som kommunen gör. Som kommun måste vi även vara oerhört duktiga på hållbar kommunikation.

En individs agerande och beteende styrs av två faktorer – kunskap/förmåga och motivation/engagemang. Den första kan vi påverka genom hållbarhetskommunikation. För att kunna ha en påverkan på den andra måste vi arbeta med hållbar kommunikation.


Istället för sopbil: MKB kör med en hästkraft i Rosengård. Foto: Caroline Franzén. Instagram @ostermalmo

Hållbar kommunikation
Eva Grundelius
definierar hållbar kommunikation så här: ”När det vi säger till varandra ─ och sedan kommer överens om att göra ─ är så noga undersökt och väl reflekterat att det håller att bygga vidare på.”

Hållbar kommunikation innebär alltså att vi måste lyssna och förstå, att vi ska se samband och helhet, att vi ska fråga och vara nyfikna – annars kan kommun och Malmöbor inte skapa en gemensam förståelse för de utmaningar som ligger framför oss, och vad var och ens roll är. Men hållbar kommunikation handlar också om öppenhet och transparens.

Många gånger jobbar vi i kommunen stenhårt och sen när allt är klart, vi har ett ”färdigt resultat”, så får Malmöborna ta del av det. Men jag tror vi har mycket att vinna på att släppa in Malmöborna ”bakom kulisserna” – vad händer, hur jobbar vi, vad är på gång, hur tänker vi, vad i detta kan du som Malmöbo påverka? Om en demokrati ska vara fungerande måste medborgarna ha en inblick i hur det fungerar, annars vet de inte vad de kan eller vill påverka. Här kan sociala medier vara en fantastisk resurs, utan att för den saken ta bort vikten av fysiska möten.


Foto: Håkan Dahlström, Flickr.

Autenticitet, empati, ärlighet och transparens
Autenticitet, empati, ärlighet och transparens är den nya valutan när det gäller kommunikation. Det var en av slutsatserna från den åttonde upplagan av World Public Relations Forum. Jag kan inte annat än hålla med. Det är enbart med dessa faktorer vi kan skapa hållbar kommunikation. Men det är också väldigt skrämmande. Det lämnar oss sårbara. Det skapar öppningar för diskussioner och samtal som vi inte är vana att föra. Och som jag i ärlighetens namn inte tror så många organisationer är rustade för. Jag skulle vilja påstå att det krävs en kulturförändring – från ledning till gräsrötter – för att vi ska klara av framtidens utmaningar kring hållbar kommunikation. Vi måste på allvar bli kommunikativa organisationer där kommunikatörerna blir specialisterna som kan stötta och utbilda, men det är alla medarbetare i organisationen som, i Malmö stads fall, möter Malmöborna i alla kanaler.

Detta är mina personliga reflektioner och jag är inte i detta avseende talesperson för Malmö stad.

Linda Nordgren
Twitter: @LindaNordgren

Vad medborgarna vill ha på Facebook

Två studenter från Umeås universitet har gjort en mindre undersökning där de frågat 204 medborgare av vilken anledning de skulle kunna tänka sig följa en kommun på Facebook. De frågade även 114 kommuner vad de tror är anledningen till att medborgarna följer kommunen på Facebook. Om vi tittar på deras jämförelseanalys är det lätt att få uppfattningen att vi kommuner har en övertro till medborgarnas vilja att vara delaktiga och påverka kommunen via sociala medier.

I mitt förra inlägg skrev jag om en studentuppsats som pekade på att det inte fanns så mycket interaktivitet på Malmö stads sociala medier – att dialogen uteblir. Om man tittar på nedan jämförelseanalys, kan man fråga sig om den uteblivna dialogen inte enbart beror på kommunens bristande resurser utan även på medborgarnas bristande intresse? Följdfrågan blir då om vi i kommunerna lägger krut på rätt saker på Facebook? Har vi ett egenvärde i att försöka engagera medborgarna via sociala medier?

Läs hela uppsatsen här.

Den uteblivna dialogen

En av min praktikanter, Emma Ullman Rautiainen, har tillsammans med sin kursare Pontus Lundgren, gjort sitt ex-arbete hos oss på Malmö stad. De har undersökt hur pass våra ambitioner om dialog och kommunikation i sociala medier möter upp med verkligheten.

De har skrivit en läsvärd uppsats som jag rekommenderar andra kommuner som jobbar med sociala medier att läsa. De lyfter fram teorier om problematiken med dialog; dialogen är en idealbild, något som kommunikatörer utbildas i att eftersträva medan det i verkligheten ofta är andra faktorer såsom resurser och kompetens som påverkar. Men också forskning om att som organisation måste vi släppa det traditionella tankesättet att sändaren kontrollerar budskapet, vilket är en större utmaning än att anpassa sig till de nya tekniska förutsättningarna.

Inte det resultatet jag hoppats på, men det jag förväntat mig…

Det känns inte som ljuv musik att läsa resultatet. Givetvis hade jag önskat att vi kommit längre. Resultatet pekar på bristande resurser och kompetens som anledning till att dialogen uteblir. Det innebär att ledningen har en stor roll – deras förståelse och vilja påverkar organisationens närvaro i sociala medier. Är det här vi inte når ända hem?

Jag har just nu en önskan om att få Brit Stakton att prata inför Malmö stads 1200 chefer på vår ledardag. Men de som planerar dagen är inte eniga med mig kring vikten av ämnet. Så vi är inne i en ond problematisk cirkel och ibland känns det som att jobba i motvind. Men, under en ledardag – om det så inte blir i år, hoppas jag att Malmö stads chefer får lyssna på kloka Brit och få en större förståelse för hur digitaliseringen påverkar vårt samhälle.

Sammanfattning – Den uteblivna dialogen

“Denna uppsats är skriven med syftet att undersöka Malmö stads arbete med symmetrisk och dialogisk kommunikation med sina medborgare i sociala medier. Med uppsatsen hoppas vi nyansera bilden av de organisatoriska krav som ställs på organisationer för att kunna bedriva symmetrisk tvåvägskommunikation. För att uppnå vårt syfte har vi med ett hermeneutiskt förhållningssätt utfört textanalyser av Malmö stads styrdokument, intervjuat anställda kommunikatörer och gjort en netnografisk analys av tre av stadens Facebooksidor. Resultatet visar att det inom Malmö stad finns en tydligt normerad bild av vikten av att bedriva symmetrisk och dialogisk kommunikation. Däremot menar vi att det råder en diskrepans mellan Malmö stads vilja till dialog och den praktiska dialogen. Dialogen uteblir ofta, vilket beror på bristande organisatoriska resurser i form av tillräcklig kompetens och arbetstid. Till sist konstaterar vi att den praktiska dialogen förverkligas i de fall när Malmö stad och deras medborgare delar en gemensam meningsuppfattning om dialogens syfte och värde.”
Läs uppsatsen här: “Den uteblivna dialogen”

Gillar Malmöborna kommunen på Twitter?

Malmöborna är positiva till Malmö stads närvaro i sociala medier och många tycker att deras förtroende för kommunen har förbättrats efter att de följt något av Malmö stads konton i sociala medier. Vi är på rätt väg men det finns mer att göra.

Två studenter från Linköpings universitet har skrivit sin C-uppsats på temat ”Kommuners varumärkesbyggande genom sociala medier – En studie ut kommunens och invånarens perspektiv”. Malmö stad deltog i studien; jag (Linda Nordgren) och Mats Nordström (Stadsbiblioteket) intervjuades samt att vi hjälpte till att sprida en enkät till våra medborgare.

39% av samtliga som svarade på enkäten var från Malmö (totalt 54 respondenter från Malmö). Det innebär att vi inte kan dra för stora slutsatser av resultatet men det kan ge oss en bra fingervisning. Här kommer några intressanta axplock från studien. Hela studien hittar du längst ner i nyheten.

Följer flera konton

I Malmö stad ser vi gärna att vi som kommun har flera olika konton i sociala medier utifrån målgrupp, ämne och kanal så att Malmöborna själv kan följa oss utifrån sina intresseområden (t.ex. sina barns förskola, biblioteket, sitt stadsområde, Malmöfestivalen etc.). Enligt studien följer Malmöborna flera olika av Malmö stads konton, vilket är positivt!

följer flera konto

Sociala medier förbättrar förtroendet och bilden av kommunen

Jämfört med övriga kommuner som deltog i studien visar vi ett bättre resultat när det gäller att förtroendet för kommunen har ökat tack vare närvaron i sociala medier. Hela 59% av Malmöborna som svarade på enkäten tyckte att deras förtroende för kommunen hade förbättrats.

bättre förtroende

Vi ser även i studien att uppfattningen/bilden av Malmö stad har förbättrats något tack vare närvaron i sociala medier.

ändrat syn

Av ovan får vi en fingervisning av att vi är på rätt väg i sociala medier. Sättet vi arbetar på gör skillnad, men givetvis är där mer att göra.

Nedan ser vi att nästintill alla har en neutral eller positiv inställning till att kommunen bör finnas i sociala medier.

inställning

Bättre koll och till viss del bättre kontakt

De flesta av Malmöborna som deltog i enkäten känner att de har bättre koll på vad som händer sedan de började följa Malmö stad i sociala medier.

bättre koll

På frågan hur de bär sig åt när de behöver ta reda på något om kommunen är det få som svarar att de tar kontakt via sociala medier.

komma i kontakt

Men trots det är det en del som upplever att det blivit lättare att få kontakt med kommunen sedan kommunen började befinna sig i sociala medier.

lättare kontakt

Sociala medier – informationskanal och inte reellt inflytande

Dock är det tydligt att kommuners närvaro i sociala medier fortfarande mycket präglas av att vara en informationskanal. De flesta anser inte att de fått ökat inflytande i kommunens arbete.

inflytande

Malmö stad fyller 5 år på Twitter

Denna veckan har Malmö stad haft sitt huvudkonto på Twitter i fem år. Det har hänt mycket på fem år – kontot har nu ca 5 600 följare och ytterligare 27 Twitterkonton med olika inriktningar har skapats i Malmö stad.

När sociala medier kom så var det många företag och organisationer som började testa sig fram med en närvaro i sociala medier. Malmö stad var en av dem som var rätt tidigt ute, som sagt redan 2009 på våren startades Twitterkontot som lever än idag. Huvudkontot som finns idag på Facebook startades hösten 2009, men ryktet jag hört är att Malmö stad hade konton i sociala medier tidigare än så.

Malmö stad har kommit långt och det har hänt mycket på dessa åren. Det finns ett aktivt arbete med närvaron i sociala medier och medvetenheten kring mediet ökar. Men där är långt kvar att gå. Det krävs en förändring i arbetssätt och en förändring i förhållningssättet till öppenhet/transparens.

Testperioden över – dags att ta sociala medier på allvar

I början testade många sig fram, syftena med närvaron var inte alltid tydlig, många ifrågasatte om företag, organisationer och framförallt myndigheter ska befinna sig i sociala medier över huvud taget.

Men nu kan vi konstatera att sociala medier är här för att stanna, och det är dags att vi börjar integrera arbetssättet på allvar i våra verksamheter. Det är dags att vi som kommun slutar se sociala medier som ännu en kanal att skicka ut samma nyheter och pressmeddelande som vi gör i övriga kanaler.  Ja, sociala medier är en bra spridningskanal och kan användas som det också. Men vi har upparbetade kanaler för nyheter och pressmeddelande redan. Sociala medier fungerar annorlunda än dessa kanaler, och har andra förutsättningar. Det är dags att börja utnyttja sociala mediers specifika potentialen.

Det handlar främst om demokrati och inte marknadsföring

Förutsättningarna för en fungerande demokrati är transparens/öppenhet, delaktighet/inflytande och samarbete. Sociala medier har lysande förutsättningar för detta. Läs gärna mer i detta blogginlägg.

Open government

Inspirationsbild från Open government

Läs mer

Sociala medier – en demokratifråga

Idag var politiker och tjänstemän från Ängelholms kommun på studiebesök hos oss i Malmö stad för att höra hur vi arbetar med medborgardialog. Jag gjorde en övergripande presentation om varför det är viktigt för oss som kommun att befinna oss i sociala medier, vårt förhållningssätt till sociala medier och hur vi praktiskt arbetar med det. Därefter hade jag ett par kollegor som berättade om ett case, hur de arbetat med medborgardialog, blogg och sociala medier som en del i stadsplaneringen av ett kvarter här hos oss i Malmö.

Men jag tänkte dela med mig lite av min presentation idag, för jag tycker det är en aspekt som diskuteras för lite vad det gäller myndigheters närvaro i sociala medier. Det pratas mycket ROI vad det gäller sociala medier. Men jag vill mena att för myndigheter finns det även en annan aspekt med att vara aktiva i sociala medier. Jag vill mena att det är vår skyldighet utifrån ett demokratiperspektiv.

Vad menar vi egentligen med sociala medier?

För att ni ska hänga med i mitt resonemang tycker jag det är viktigt att vi börjar fundera över vad vi menar med sociala medier. Snapchat, Whatsapp, Viber, Skype, Kik anses alla vara sociala medier. Man interagerar och kommunicerar, man är social helt enkelt. Men oftast är man det bara direkt mellan två individer, likt ett telefonsamtal eller sms. Men man kan välja att lägga till några till så att det blir en gruppdiskussion mellan 3-4 individer. Och oftast använder man det bara med personer som man redan har kontakt med sedan innan. Men tittar vi på tjänster som Facebook, YouTube, Instagram, Twitter och bloggar så har vi andra aspekter. Följande definition är hämtad ut Wikipedia (2014-03-17):

”Sociala medier är demokratisering av innehåll och förståelse för den roll människor spelar i arbetet med att inte bara läsa och sprida information, utan också hur de delar och skapar innehåll för andra att delta i.”

Sociala medier som som bloggar, Twitter m.m. skapar en arena där man kan dela material med personer man inte sen tidigare känner, och man kan göra det över hela världen. Dvs man kan nå en stor mängd människor med sitt budskap. Man har en arena att påverka i. Man kan skapa debatt då dessa kanaler inte enbart erbjuder informationsspridning, utan också interaktionsmöjligheter i form av kommentarsfältet. Detta är ett fundament som demokratin vilar på.

Sociala medier – en outnyttjad potential?

Det gjordes nyligen en undersökning i 24 länder och med 18 000 respondenter, där man undersökte hur viktigt sociala medier var för individen. I undersökningen blev det tydligt att individen anser att sociala medier är viktigast i de länder där demokrati ännu inte är en självklarhet – medborgarna utnyttjar aktivt sociala medier för att förändra, för att påverka, för att nå ut – och det är viktigt för dem. Till exempel tillskrivs ju sociala medier stor del av Arabiska våren.

Ibland upplever jag att vi i Sverige slarvigt säger att sociala medier bara är för att man är nyfiken på vad vännerna håller på med och man själv vill bli bekräftad. Ja, så kan det mycket väl vara. Men det säger ju mer om oss än om sociala medier. Man väljer själv vad man vill använda sociala medier till, och stora delar av världen visar oss att det finns en annan potential i sociala medier – demokrati och påverkan, insyn, öppenhet och transparens. Här kan vi som kommuner och myndigheter vara vägledande. Vi har ju trots allt en skyldighet att värna om demokratin och arbeta aktivt med våra medborgares möjlighet till inflytande.

Demokrati kräver öppenhet

Ska våra medborgare kunna ha inflytande så måste de veta vad de kan och ska ha inflytande på. De måste få insyn i våra verksamheter. På riktigt. Verkligen på riktigt. Och sociala medier ger denna möjlighet på ett väldigt enkelt sätt. Vi kan visa människorna bakom organisationen. De kan berätta vad de gör, varför de gör det, hur de gör det och vad de känner kring det. De kan samtidigt ha en dialog med medborgarna om det.

I Malmö stad har vi en kommunikationspolicy som säger att alla våra medarbetare måste vara duktiga på att kommunicera, och att kommunikation är livsnerven i den demokratiska processen. Detta blir än viktigare när det gäller sociala medier. Våra medborgare vill inte träffa några slipade kommunikatörer i sociala medier. Sociala medier handlar om transparens och öppenhet. De vill träffa och prata med experterna, de som arbetar inom det området de är intresserade av. Det är ju de som gör jobbet, som är hjärtat i organisationen. Om våra medborgare ska kunna påverka går det inte att gå genom ett filter av kommunikatörer.

Så vad gör vi åt detta då? Jo, alla våra medarbetare ska kunna känna sig trygga i att hantera sociala medier i sin professionella roll. Det är ingen lätt uppgift, men nödvändig. Jag tror att sociala medier inom greppbar framtid kommer vara lika naturligt som telefon, sms och mail. Det tog 15 år för mailen att slå igenom inom yrkeslivet. Facebook kom till Sverige 2006, och gjorde sitt intåg i företag och organisationer ett par år senare. Men vad var det avgörande för att mailen skulle slå igenom i organisationer och företag? Jo, att cheferna började använda det, och förstå dess potential.

Som myndigheter lyder vi alla under offentlighetsprincipen. Öppenhet borde vara vårt mantra vid det här laget. Demokratin behöver det för att överleva. Skapar vi inte en tradition där våra framtida generation känner att de kan ha inflytande och påverkan, att det är värt mödan att engagera sig och vilja förändra, att det ger något att gå och rösta i våra demokratiska val, så är vi illa ute. Som kommuner borde vi vara vägledande i att skapa denna tradition och visa att det är möjligt, i den arena som många av våra unga (och många andra för den delen) redan väljer – sociala medier.

Hur får man en organisation att anamma ett nytt media?

Sociala medier ger organisationer, företag, offentliga myndigheter m.fl. möjligheten att på ett enkelt sätt bygga upp en relation med sin kunder, medborgare m.fl. Det blir ytterligare en två-vägskommunikationskanal – precis som telefon och e-post. Fast det häftiga är att man samtidigt kan arbeta med en öppenhet och transparens till många; kommunikationen är inte begränsad till två individer. Det innebär att man kan låta kunderna och medborgarna få en daglig inblick i verksamheten. Detta är framförallt intressant som offentlig myndighet; när man ändå lyder under offentlighetsprincipen – varför vänta på att bli tillfrågad? Öppna upp och visa direkt! Hur används skattepengarna – varje dag – för att ge service till medborgarna?

Men detta innebär att i en kommun som Malmö stad t.ex., med över 21 000 medarbetare, 400 olika yrkeskategorier, verksamhetsområden som spänner sig över vård och omsorg, skola och barnomsorg, kultur och nöje, fritid och idrott, social- och familjefrågor, stadsutveckling, infrastruktur, miljö och hållbarhet m.m. kan det inte var en handfull kommunikatörer som rattar sociala medier för kommunens räkning. För vad ger det för inblick i verksamheten? Inte så stor ska jag säga. Och möjligheten för dig att få ett snabbt svar på dina frågor? Inte heller så stor, för chansen att ett par individer sitter på all kunskap i en så stor och bred organisation är inte så sannolik. Inte ens på förvaltningsnivå, där medarbetarna kanske “bara” är ett par tusen och verksamheten något snävare, är det fortfarande en något övermäktig uppgift.

Jag säger inte att en kommunikatör inte kan göra ett sjutusans jobb med att ratta konto i sociala medier. Utan det jag egentligen vill säga är; om du följer t.ex. ett av kommunens biblioteks konto på Facebook eller ett av muséernas konto på Twitter – visst är det väl mer intressant om dem som jobbar där, är dem som skriver och finns tillgängliga att svara? Det är inblick i verksamheten. Det är transparens och tillgänglighet.

Men det innebär att precis som när alla kommunens medarbetare för si så där 15 år sen fick lära sig hantera e-post som en daglig ordinarie arbetsuppgift och gängse kanal för kommunikation i yrkesrollen, så börjar det bli dags att lära sig hantera sociala medier på liknande sätt för större delen av medarbetarna. Det är en rätt stor utmaning – och hur får vi den tillstånd?

Kommunen på Facebook

Imorgon släpper Kreafon sin rapport “Kommunen på Facebook 2014” och idag skrev Sydsvenskan en artikel om att Malmö stad är den mest gillade kommunen i Skåne utifrån Kreafons rankning. Enligt listan är Malmö stad på tionde plats i landet bland kommunerna med 3500 gillare.

Jag tycker det är bra och intressant att man ställer samman en sådan här rapport, och jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den. Jag är framförallt nyfiken på om jag kommer få läsa en sammanställning och reflektion/analys över kommunernas samlade närvaro på Facebook. Till exempel har Malmö stad över 200 konto i sociala medier varav över 80 konto på Facebook. Vårt totalt antal gillare och vår totala räckvidd är alltså bra mycket större än de 3500 som finns med i listan.

På medborgarens premisser = flera konto

Sociala medier är intressant utifrån att det är på användarnas premisser och inte på organisationen/kommunens premisser. Oftast vill man som användare följa ett ämne hellre än en organisation/kommun. Vi har därför många olika konto för t.ex. vår kulturverksamhet för dem som är intresserad av det, konto för våra olika evenemang så som Malmö festivalen, Garden show, Sommarscen m.m., konto för vårt employer brand dvs. en Facebooksida för dig som jobbar, har jobbat eller vill jobba i Malmö stad, konto där vi arbetar aktivt med att få stödfamiljer och stödpersoner till vår sociala resursverksamhet, konto för att låta pedagoger inspirera pedagoger, konto för att följa stadsutvecklingen och byggnationen i staden – som sagt, listan är lång och du hittar den här.

Hur stort är intresset att följa en kommuns huvudkonto som har en så bred verksamhet? Som innehåller allt från vård och omsorg, skola och barnomsorg, individ och familjeomsorg, idrott och fritidsverksamheter, kulturverksamheter, stadsutveckling, infrastruktur m.m. Det är svårt att hitta ett tydligt syfte för ett huvudkonto för en kommun. Det är lätt att det blir så spretigt att det blir ointressant.

Nonchalant kan man säga att målgruppen för ett sådant konto är Malmöborna. Men det är en väldigt bred relativt ospecifik målgrupp på en si så där 312 000 individer. Kommunikationen är svår att spetsa till en så bred målgrupp. Det enda målgruppen har gemensamt är platsen Malmö. Och vi har redan ett konto för vårt platsvarumärke Malmotown. Så hur gör man ett huvudkonto för en kommun på Facebook intressant och relevant? Idag försöker vi samla de mest intressanta posterna från våra övriga konto som tilltalar en större del av Malmöborna på vårt huvudkonto.

Huvudkontots roll

Samtidigt är det viktigt att en kommun har ett huvudkonto på Facebook (och Twitter för den delen). För när Malmöborna väl har en fråga, fundering, kommentar, kritik, beröm etc. så vet de oftast inte vilken del av vår verksamhet det berör, utan vet bara att det är kommunen de ska vända sig till. Och då är ett huvudkonto viktigt och har ett tydligt syfte. Lika så är det av vikt vid en eventuell kris. Då är ett huvudkontot i sociala medier en av de absolut viktigaste kanalerna i dagens mediasamhälle.

Men min poäng är egentligen, att det blir väldigt smalt och egentligen intetsägande, att titta på en kommuns närvaro i sociala medier, eller Facebook för den delen, genom att bara utgå från huvudkontot. Det är den samlade bilden av alla kontona som är intressant. Organisationer/kommuner kan inte idag stå med EN megafon och tala till alla. Vi använder istället många olika sätt att nå våra medborgare utifrån där dem är.

//Linda, stolt Malmö stad medarbetare och kommunikatör

Vad kommer efter Facebook?

Facebook har meddelat att de från och med december 2013 kommer börja strypa företags och organisationers ”organic reach”. ”Organic reach” innebär att företag kan nå ut genom att skaffa sig följare – ju mer följarna sedan interagerar med företaget/ organisationens inlägg (kommenterar, gillar, delar etc) ju större räckvidd får inläggen. Företag/organisationer har alltså tidigare fått räckvidd på samma premisser som privatpersoner på Facebook.

Nu vill alltså Facebook istället få företag och organisationer att köpa räckvidd. Detta är ingen oväntad, förvånande eller ologisk utveckling. Likt inom andra medier så förväntas företag betala för sin annonsering. Att vi måste betala för annonsering i traditionella medier tar vi för givet. Att det skulle bli så inom relations-marknadsföring när det väl var ett etablerat område är inget som förvånar.

Kommer företagen lämna Facebook? Vad blir nästa stora kanal?

Nej, jag tror inte företagen kommer lämna Facebook. Visst, de kommer knorra över att behöva betala. Men vad har de för val? Annonsering har kostat i alla tider, och företag och organisationer annonserar där målgruppen finns. Än så länge är Facebook oslagbart som socialt media vad det gäller användare – 5,2 miljoner konto i Sverige. Det är en stor målgrupp.

Jag tror visst att Facebook någon gång kommer ersättas av något annat. Men jag är övertygad om att det inte kommer att bero på om företag väljer att annonsera/ köpa räckvidd på Facebook eller inte. Det kommer bero på om användarna väljer en annan tjänst och lämnar Facebook. Det finns andra sociala kanaler på stark framväxt och vilken kanal man föredrar är subjekt tyckande.

Målgruppen styr

I vårt informationstäta samhälle så väljer många med omsorg vilka medier de föredrar att använda – papperstidningen vid frukostbordet, Twitter i telefonen på tåget, Sydis i paddan på morgonfikan på jobbet, Facebook vid datorn över en kopp kaffe, TV-nyheterna på kvällskvisten etc. Vissa väljer allt. Vissa bara ett par olika medier. För vissa är Sydsvenskan den kanal som är absolut viktigast och ens primära kanal, medan andra inte läser Sydsvenskan alls och har Twitter som sin primära kanal för att inhämta nyheter.

Att arbeta med kommunikation innebär att nå våra målgrupper, och för att göra det måste vi befinna oss där målgrupperna finns. Idag finns inte en given kanal som är viktigare än alla andra. Det är inte naturligt för alla att läsa tidningen på morgonen längre eller titta på TV på kvällen. Vi måste vara beredda att lägga tid och pengar på ett bredare spektra på av kanaler för att nå våra målgrupper. Och vi måste vara beredda på att vara flexibla.

%d bloggers like this: