The end of software

I’m stealing the headline from Salesforce.com founder Marc Benioff, who is talking about the future of software in rather radical terms. It does of course apply in the traditional sense with the old software licensing models along with the whole apparatus of distributing software, managing updates etc.

The tag line could have been “What will Microsoft do when their core business model is dead?”.

These things has been on my mind for some time now. Especially when it comes to the myriad of technology and product choices I am faced with as part of job. I try to steer towards the a pink fluffy future with total interoperability, interchangability and systems totally built out of composite services. In doing so I often end up trying to decypher the business drivers and philosophies of the companies behind the products we are choosing from.

I felt the need to write something about this as I read an interesting article by Don Tapscott (author of the excellent book Wikinomics) in Wall Street Journal. He is talking about the lack of business model innovation and gives five examples of where he suggests it is difficult or even impossible for the companies to achieve breakthrough success without changing their entire industry’s modus operandi.

Reading

Microsoft is an other example that fits into this in a somewhat different way, but maybe a bit similar to the music industry. They too have invested heavily in an old business model which still represent a very significant part of their revenue flow. The possibility to quickly adopt to new business models are seriously crippled due to this heritage from an outdated era. Not only will new business models cannibalize an important revenue flow, it will also bring major changes to the organization itself and all the partners surrounding the old core business. The complexity increases as you try to look at all different areas that Microsoft have a stake in.

The recent shift towards HTML 5 and JavaScript is in my book a very welcome one, but has naturally stirred up quite a bit of commotion in the developer ranks. One can not help to ponder the implications on partners that have built their businesses around traditional Microsoft software. One thing is clear however, this is a strong and bold move towards new business models. The question is: will it succeed? Also, how will it affect current product strategies?

In all of this commotion IT-architects have to decide on choices relating to different software or service suppliers, and when to go for the different choices. Building and maintaining roadmaps of changes and of reference architecture is a constant struggle of choosing not only based on the current frameworks and wisely construed models – but also trying to figure out how the company and business model landscape will change in the next few years.

Not an easy task.

Framtidens arbetsplats

2010 kom Kairos Future Club ut med en rapport om ”Generation Ordning”, de som är födda mellan 1985-1995. De anses vara mindre rebelliska än sina storasyskons generation, som har velat byta arbetsgivare ofta och resa runt i världen innan de satsat på karriären. Rapporten menar att ”Generation Ordning” är mer lojala mot arbetsgivaren och gör sitt bästa på jobbet oavsett vilken lön. Detta eftersom de vuxit upp med en ständigt pågående debatt om ungdomsarbetslöshet – att man ska kunna försörja sig har inte varit så självklart.

MEN, eftersom den här generationen har fötts in i internet tycker de att det är fullt möjligt att leva parallella liv samtidigt, vilket gör att de vill utvecklas på olika sätt – inte minst på arbetet.
– För att attrahera den här generationen kommer det att bli viktigare för arbetsgivaren att betona balans i livet, tror Sofia Rasmussen, konsult och framtidstrateg på Kairos Future.

Rapporten ger framförallt uttryck för att familjen är det absolut viktigaste för ”Generation Ordning”, och att arbetsliv och familjeliv måste kunna kombineras. Deras preferenser för familjen, mänskliga relationer och sociala sammanhang ställer krav på ett framtida arbetsliv som är alltmer globalt och virtuellt. Vad innebär detta för arbetsgivaren och den lokala arbetsplatsen?

Ska man nå fram till den här generationen så lägg ner all bullshit.  Transparans är ledordet, de har höga krav på kvalitet och har redan varit ute på någon rejtingsida för att kontrollera i förväg. ”Generation Ordning” har dessutom en förkärlek för att uppleva sammanhang. Inte helt otippat förutspås därför corparate storytelling vara ett viktigt inslag för att attrahera denna generation som medarbetare – den gemensamma berättelsen i företaget och organisationen skapar det sociala sammanhanget, identiteten och värderingarna. Det är hög tid för HR och kommunikationsavdelningarna att slå sina påsar ihop och arbeta med employer branding på ett nytt sätt.

Hur organisationer väljer att satsa på, och se, på IT de kommande åren blir också en viktig pusselbit för framtiden – den attraktiva arbetsgivaren som lockar till sig den nya kompetenta generationen som kan ta vid och vidareutveckla det som tidigare och nuvarande skickliga generationer har skapat. IT kan vara både en möjliggörare och en gränsdragare. Det gäller att satsa rätt. Men framförallt att ha rätt förhållningssätt.

Papper, vad är det?

Hur många årtionde är det tills någon ur en av de nyare generationerna ställer den frågan? Måååånga…tror jag. Det pratas och diskuteras kring papprets vara eller icke vara. Det papperslösa kontoret. Finns behovet av papper när vi kan använda iPad, iPhone etc? Tekniken går framåt och verktygen för ett papperslöst samhälle finns, och vi kan alla vara eniga om miljövinsterna. Men papperslösa är vi inte. Verktygen har inte ersatt pappret utan blivit ett komplement till pappret – och hur bra är det för miljön?

Men varför ska det då vara så svårt att bli papperslösa? Jag tror, att som så många gånger när man pratar IT-lösningar, så finns det alldeles för stort fokus på verktyget och inte på användandet. Det är som om vi blir alldeles förblindad av den nya tekniken. Jag skulle ju aldrig få för mig och gå ut och köpa en ny häftig två-sitsig sportsbil för att den var nyast och häftigast på marknaden, för att sen komma hem och inse att; ooopps, barnen och hunden får inte plats. Nähä, synd, då får jag väl köpa en kombi också. Gör ju inget att jag har två bilar.

Köper jag bil så tänker jag först igenom vad jag ska ha den till, vilka mina behov är o.s.v. Men jag kan lätt köpa en iPad och tänka; jaha, vad kan jag nu ha denna till? Och så blir den ett komplement till alla mina andra prylar (datorn, iPhone, och för guds skull pappret). Den ena ersätter inte den andra. Jag klarar mig inte utan någon av mina enheter. För att rättfärdiga det faktum att jag har alla dessa enheter säger jag till mig själv att de har olika funktion och syfte i både mitt privatliv och arbetsliv. Men ska vi vara ärliga så är det nyansskillnader. Och ibland händer det att jag av bekvämlighetsskäl sitter med dem allihopa när jag jobbar. (Som nu till exempel).

Pappret är betingat av kultur, och det är svårt att förändra. Det hjälper inte att införa en IT-lösning, vi måste tänka igenom hur vi hantera våra dagliga aktiviteter, så väl i hemmet som på jobbet. Hur mycket ska IT-lösningarna anpassas till vårt dagliga användande och hur mycket ska vi förändra och anpassa vårt beteende? Oavsett så är det en lång resa. Men jag upplever att debatten har störst fokus på IT-lösningarna. Jag upplever att det finns två tydliga läger. De ivriga entusiasterna som står och undrar varför det tar så lång tid att införa den nya tekniken i organisationen, varför det ska testas hit och dit, och man borde välja den ena lösningen framför den andra etc. . Och sen finns det dem som slår bakut när det ska införas ”ännu en” IT-lösning. (Sen finns det ju givetvis ett spann mittemellan).

Jag tror det är viktigt att börja koppla verksamhetsutveckling och beteendevetenskap (och för all del förändringspsykologi) i allt högre grad till införandet av nya IT-lösningar. Verksamhetsutvecklingen ska vara i fokus, IT-lösningarna ett ”means to an end”. Annars finns risken att de flesta fortsätter jobba som förut och IT-lösningen blir istället ett störande moment, ännu en grej att lägga till resten av grejerna – ett komplement. Och de som gillar tekniken och de nya häftiga prylarna kommer vara steget före och jaga nästa nya grej.

%d bloggers like this: