”Jag tycker inte vi ska svara på det” – om sociala medier och demokrati

”Jag tycker inte vi ska svara på det” eller ”Jag tar inte den diskussionen på Facebook” – de kommentarerna får vi ofta i vårt arbete som redaktörer för Malmö stads huvudkonton i sociala medier. Det är en fullt mänsklig reaktion på det hårda samtalsklimat som idag råder i den polariserade debatten i sociala medier.

Sedan början av 2015 har polariseringen i samhällsdebatten märkts av särskilt mycket på Malmö stads  huvudkonton på Facebook och Twitter. Malmö stads konton har blivit en plattform för dialog mellan olika åsikter, men också en plats där medborgare ventilerar sin frustration, sitt hat och sina fördomar, inte alltid riktat direkt mot kommunen, men mot samhället i stort. Kommunen är inte ensam om detta. Tidningar och mediehus har flera år haft stora utmaningar i att moderera kommentarsfälten på deras artiklar och nyheter. Vissa har gått så långt att de stängt ner möjligheten till att kommentera.

I vissa polariserade diskussioner i Malmö stads sociala kanaler ifrågasätts de demokratiska principerna som bygger det svenska samhället. I en hel del fall finns också en bristande kunskap om de demokratiska principerna samt om en kommuns uppdrag och gränsdragningar mot andra offentliga institutioner. Möjligtvis är det så att medborgarna vänder sig till kommunen för den är mest känd bland offentliga institutioner.

Vad händer med demokratin i en tid då det är möjligt att undvika oliktänkande och enbart få sin egen världsbild bekräftad, oavsett hur denna ser ut, där åsikter sprids oreflekterat (ofta i form av artiklar som liknar journalistik i sin form) och faktaresistensen blir alltmer utbredd? Vem är demokratins väktare och försvarare?

Ändrade förutsättningar

Kommuner har en lång tradition av att jobba med demokratifrämjande aktiviteter. Skolorna och biblioteken har uttalade uppdrag att arbeta med utbildning och informationsinsatser för att öka demokratimedvetenheten, och ofta arbetar ännu fler instanser inom kommunen med demokratifrämjande insatser på olika nivåer och på olika sätt. Det är en komplex palett av insatser.

Vårt samhälle befinner sig i ett digitalt paradigmskifte. Redan nu ser vi förändrade interaktionsmönster i sociala medier, söktjänsternas filterbubblor och Facebooks algoritmer skapar förutsättningar för en mindre diversifierad världsbild , medievanorna har förändrats och förväntningarna på offentliga myndigheter har förändrats. Om kommuner ska ha framgångar i sitt demokratifrämjande arbete så är den digitala arenan en given plats.

Vi befinner oss i ett digitaliserat och polariserat samhälle, där många diskussioner, mycket hat och många fördomar sker i digitala forum. I ett sådant sammanhang får myndigheter en förstärkt roll som neutral part med ansvar för att stå för fakta och korrekt information om de demokratiska principer som bygger vårt samhälle.

Andra offentliga organisationer agerar med kampanjer som t.ex. #källkritik (SCB) och #migtalks (Migrationsverket). Även MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har gör en stor insats kopplat till källkritik.

Den fria journalistiken har också en avgörande roll i ett demokratiskt samhälle. Deras granskande arbete är av oerhörd vikt. Men det är inte ett ämne som kommer beröras i detta blogginlägg.

Demokratin riskerar att hotas av tystnad och passivitet

Malmö stad blir allt oftare ifrågasatt och det görs försök att trötta ut och bryta ner demokratiska ståndpunkter med olika mer eller mindre välformulerade argument. Samtalen i sociala medier har som regel flera läsare och en större publik även om det kan uppfattas som en dialog med en individ. Hur vi som kommun svarar och agerar i dessa sammanhang får därför också en större spridning än ett samtal mellan två individer via telefon eller mejl. Hur uppfattas vi som kommun av publiken? Står vi uppför demokratin, grundläggande värderingar och mänskliga rätter? Vårt agerande skapar förutsättningar för förtroendet för oss som kommun och för demokratin i stort. Om medborgarna saknar tillit till eller har bristande förtroende för oss som kommun, minskar förutsättningar för oss att fatta beslut eller genomföra insatser som får bred acceptans i vårt samhälle.

Regeringen kom 2013 ut med en skrivelse som heter ”En politik för en levande demokrati” där de menar att demokratin riskerar att hotas av tystnad och passivitet. Det är alltid viktigt att stå upp för de demokratiska principerna, och som offentlig institution arbeta för en ökad demokratisk medvetenhet.

Demokratins väktare och försvarare

Demokratin kan aldrig tas för given. Vi måste alla medverka för att upprätthålla demokratin.

I Regeringsformen (1 kap, 2 §) uttrycks det väldigt tydligt att det allmänna, dvs. stat, landsting och kommun, ska värna och stärka demokratin:

”Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.”

Det ger stat, landsting och kommun i uppdrag att agera som demokratins väktare och försvarare.

Vi måste nu inleda samtal om hur vi gör det i ett digitaliserat och polariserat samhälle. Hur ser en kommuns demokratifrämjande arbetet ut då?

Ett utsatt och tufft jobb

Att sitta som kommunanställd och vara demokratins försvarare i sociala medier är inte lätt. I Malmö stad testar vi oss fram. Läs gärna kommentarstråden i detta Facebookinlägg om våldsbejakande extremism.

Reaktionerna internt varierar efteråt. Vissa tycker det är en jättebra insats. Andra tycker att vi inte alls borde gå in och svara i den utsträckningen. Det är ett tecken på en oenighet eller möjligen okunskap kring kommunens roll i ett sådant här sammanhang, och att frågan måste diskuteras.

Om kommunen inte är aktiv i sådana sammanhang – vad kan hända då? Vad leder det till? Vad är riskerna respektive fördelarna?

Om kommunen ska vara aktiva i dessa samtal finns det även ett annat perspektiv – hur stödjer arbetsgivaren? Fysisk säkerhet vid hot och trakasserier? Debriefing efter en tung arbetsdag? Roterande arbetsschema? Övning och utbildning i svåra samtal i sociala medier?

Reflektioner från Linda Nordgren och Frida Leander, kommunikationsavdelningen, stadskontoret, Malmö stad

Läs mer:

Regeringsformen

Regeringsskrivelse ”En politik för en levande demokrati”

%d bloggers like this: