Kluvna känslor inför känsloladdad kommunikation

VAD FAN HÅLLER VI PÅ MED?! Det är rubriken på ett uppmärksammat Facebook-inlägg som gjordes i söndags under signaturen ”Lundapolisen Tobbe”. Ett väldigt starkt och känslomässigt berättande om ett ensamkommande flyktingbarn som försökt ta sitt liv.

”För 25 minuter sedan hängde du dig. 16 år gammal, bara ett barn. Men som av en ofattbar slump kom din vän in i rummet och lyckades dra loss dig från snaran. Nu står jag upp i ambulansen, lutar mig över dig och trycker ner dig på båren i ett försök att få dig att förbli stilla. En svettdroppe faller från min panna och träffar dig på högerkinden. Jag gör allt i min makt för att få dig att vara stilla samtidigt som jag försöker behålla balansen när ambulansen hastigt rycker och kränger fram och tillbaka. En ny ångestattack sköljer över dig och du får ytterligare ett utbrott. Gråten och skriken återkommer och du börjar slå vilt omkring dig i ett desperat försök att slita dig ur mitt grepp”.

Ett utdrag från textens inledning som exemplifierar ton, ordval och den dramaturgi som genomsyrar inlägget. Det postades på Lundapolisens Facebook-sida, tillsammans med en bild på ett brinnande jordklot.

Du har säkert redan uppmärksammat inlägget då det, i skrivande stund, gillats av hela 146 615 personer och delats av 58 536. Sydsvenskan rapporterade bara några timmar efter inläggets publicering att ”Lundapolisen hyllas för sitt Facebook-inlägg om flyktingbarn”, en artikel som också blivit toppdelad enligt tidningens egna siffror.

Lundapolisens strategi för sociala medier, framförallt Facebook, har också prisats av Lunds kommun. 2013 belönades myndigheten med kommunens förebyggandepris och 10 000 kronor med följande motivering:

”Med stor värme, respekt för människor och ett smittande engagemang har de genom rak och tydlig kommunikation bjudit in allmänheten att ta del av polisens vardag och gärning”.

Fula Gubbar

På JO:s bord

Men faktum är att alla inte är lika positivt inställda till polismyndighetens nya metoder för att skapa dialog och berätta om sitt arbete. Det har även höjts röster runt om i landet som undrar va fan polisen håller på med och tidigare inlägg har också hamnat på Justitieombudsmannens bord. En sökning i JO:s diarium visar att svenska polismyndigheter anmälts 24 gånger (sedan 2012) för uttalanden, inlägg och kommentarer på Facebook. Av dessa berör två anmälningar polismyndigheten i Lund, men även Malmö och Helsingborg finns på listan.

I ett fall från 2013, gällande en anmälan mot polismyndigheterna i Kronobergs- och Stockholms län, uttrycker JO sina synpunkter på följande sätt:

”Flera av inläggen har ett innehåll som gör att sakligheten kan ifrågasättas. De präglas bitvis av en raljerande ton som är mindre lämplig för den som företräder polisen. Det kan även diskuteras i vilken utsträckning beskrivningar av människor i en utsatt situation överhuvudtaget lämpar sig för polisens inlägg i sociala medier. Vidare bör utgångspunkten vara att man som företrädare för polisen i sociala medier är återhållsam med att uttrycka personliga känslor inför sina arbetsuppgifter för att inte äventyra tilltron till polisens saklighet och opartiskhet”.

Frågan är vad polisen egentligen kommunicerar mellan raderna när de själva blir föremål för granskning och inspektion?

Är antalet delningar och likes verkligen ett kvitto på allmänhetens förtroende för en myndighet?

Och hur långt kan en offentlig aktör gå i sin strävan att nå ut till medborgare för att skapa intresse och engagemang för viktiga samhällsfrågor?

Vad tycker du?

För mer läsning:

Lundapolisens Facebook-inlägg

Humor och information på Facebook tog hem förebyggandepriset 2013

JO:s beslut gällande anmälan mot polismyndigheterna i Kronobergs län och Stockholms län

________________________

Detta är ett gästinlägg från min fantastiska kollega Nadia Bhere, som väcker relevanta frågor. Och nej, likes och delningar är inte kvittot på allmänhetens förtroende för en myndighet. Men sociala medier är ett bra sätt för myndigheter att arbeta med transparens som är en viktig del i den demokratiska processen. Det är också ett sätt att lyfta personerna som jobbar i myndigheterna – visa att de inte är kallsinniga robotar som jobbar oreflekterat i en trög byråkratisk apparat. Sen är det helt klart en balansgång att jobba med storytelling när man som myndighet lever med det lagstadgade kravet på saklighet och objektivitet. Personligen gillar jag polisens arbete i sociala medier, men har samtidigt full förståelse för att det på många sätt inte är okomplicerat och därmed är det också ett modigt kommunikationsval.
//Linda

Så gör du ett (snyggt och bra) Facebook-inlägg

Är du en av dem som kan fila på en artikel i en timme, vrida och vända på rubriken – och sen när artikeln ska spridas i sociala medier slänger du ihop nått på 2 min och publicerar lite i all hast? Du är inte ensam. Sociala medier har ju ryktet om sig att vara nått snabbt och enkelt. Det stämmer på mottagarsidan. Men precis som vi lever på vårt innehåll i alla andra kanaler gör vi det även i sociala medier, och framförallt på Facebook.

Detta är väldigt vanligt i organisationen jag jobbar i. Jag såg därför behovet av att göra en steg för steg manual för hur man gör ett bra Facebook-inlägg. Kanske fler som har nytta av den och delar den därför även här med er!

Vi lever på vårt innehåll!

Vill vi nå ut i sociala medier måste vårt innehåll vara relevant, socialt och bjuda på något av värde till dem som följer oss. Och det måste vara snyggt och tilltalande. Om dessa kriterier uppfylls så interagerar också våra följare med inlägget, och inlägget får organisk spridning på Facebook.

Om Facebook däremot märker att ingen tycker att inlägget är bra och relevant så vill Facebook inte söla ner sina användares flöde med det, och drar ner den organiska spridningen. Facebook vill ju hålla sina följare så länge som möjligt i flödet och då måste de se till att de endast sprider och boostar sådant som följarna vill ha (förutom om du betalar givetvis). Och om ditt inlägg ändå inte får spridning så var ju de där 2 minuterna helt onödiga – samt att du missat att få uppmärksamhet till din artikel.

Lägg tid på ditt Facebook-inlägg

Så, nästa gång, lägg lite tid på ditt Facebook-inlägg. Vad tycker du själv är tilltalande i ditt Facebook-flöde? Vad får dig att klicka på en länk via Facebook? Först och främst måste det ju kanske vara en lite säljande och tilltalande text så att jag vet vad jag kan förvänta mig när jag klickar på länken. Att enbart skriva ”Här är vårt nyhetsbrev!” är kanske inte så lockande? Och bilder är ju alltid bra. Både för att det oftast är tilltalande för följarna men också för att Facebook faktiskt viktar bilder och filmer högre än länkar och enbart text – dvs. du får per automatik en extra kick i din spridning om du har lagt upp en bild.

inlagg2

Det finns inga mediekanaler där vi får uppmärksamhet om vi inte gör ett snyggt genomarbetat jobb – och även våra insatser i sociala medier speglar och påverkar vårt varumärke.

Här är en steg för steg guide till hur du gör ett snyggt och bra Facebook-inlägg

Facebook – personlig profil vs. gilla-sida

I kommunen där jag jobbar har vi flertalet medarbetare och verksamheter som startar profiler på Facebook istället för gilla-sidor. Jag skrev därför ett blogginlägg om det på vårt intranät, samt la till ett nytt stycke i vår sociala mediehandbok om detta. Jag tänkte att jag lika bra kunde dela det här med er också, ifall någon skulle stöta på liknande problematik i sina organisationer.

Blogginlägget:

Som verksamhet ska man ha en företagssida på Facebook, en så kallad gilla-sida. Man får inte har en personlig profil.

Varför får man inte ha en personlig profil som fritidsgård eller annan verksamhet på Facebook?

Facebook har en tydlig policy att alla personliga profilsidor ska vara kopplade till en faktisk individ och hens riktiga namn. Facebook har denna policy för att i så stor utsträckning som möjligt se till att Facebook är ett säkert nätverk, dvs. att det inte finns anonyma eller falska konto – personer som utger sig för att vara någon annan, och som kanske använder det för att trakassera andra.

Vill man kommunicera och finnas på Facebook utifrån en organisation så finns det gilla-sidor för detta ändamål. Ni må ha hur goda avsikter som helst med att använda en personlig profil istället för en gilla-sida för er verksamhet, men ni går emot Facebooks policy och kommer de på er så ändrar de automatiskt er personliga profil till en gilla-sida – och i värsta fall tar de bort er personliga profil helt. Och då måste ni be om tillåtelse från Facebook för att kunna starta en gilla-sida med samma namn som den profil de stängde ner. Som myndighet är det inte ok på något sätt att inte följa de policys och riktlinjer som de tjänster vi använder oss av har. Vi ska därför följa Facebooks policy i detta fall.

Men en gilla-sida uppfyller inte våra behov av kommunikation med vår målgrupp!

En gilla-sida fungerar på liknande sätt som en personlig profil. De stora skillnaderna är att en gilla-sida är helt öppen och att du som gilla-sida inte har samma möjligheter att kontakta andra personer på Facebook. Här är ett försök till att schematiskt belysa skillnaderna mellan en personlig profil och en gilla-sida.

fejjan

Om du har kommunikationsbehov som inte uppfylls av en gilla-sida – prata med din kommunikationsavdelning och se om ni kan hitta andra lösningar för att uppfylla detta behov. Att bryta mot rådande policy som myndighet är inte en acceptabel lösning på ett behov.

Då skapar jag en till egen profil som heter ”Kalle Karlsson fritidspedagog” och kommunicerar med ungdomarna via den!

Nej, det är emot Facebooks policy. Du är EN person, och kan inte ha en profil för din yrkesroll och en i din privata roll. Malmö stad vill inte vara vänner med någon på Facebook.

Utöver det faktum att vi som kommun och myndighet inte ska bryta mot rådande policy så finns det etiska aspekter som gör att Malmö stads verksamheter inte ska ha personliga profiler på Facebook.

I Malmö stad ska vi inte ha personliga profiler som organisation, och utifrån den profilen bli vänner med personer på Facebook. Om inte personerna har varit duktiga på att ställa in sina säkerhetsinställningar på Facebook får vi som organisation full inblick i det som de postar på sina Facebooksidor, alltså en stor del av deras privatliv. Det är inte säkert att personen har reflekterat över detta. Och har de det, så kanske de inte är bekväma med att verksamheten får den inblicken, men ser ingen annan möjlighet för det är så verksamheten byggt upp sin närvaro på Facebook.

Man ska inte behöva bli vän med en verksamhet i Malmö stad på Facebook för att kunna kommunicera med den verksamheten på Facebook.

Vi må anse oss ha hög etik och respekterar personernas integritet, och därför inte kommer titta på personernas profiler och inlägg bara för att vi har möjligheten till det. Vi vet detta. Men signalvärdet i att möjligheten finns är inte ok som myndighet. Facebook har byggt upp sin policy utifrån att organisationer och verksamheter inte ska ha möjlighet att ha den inblicken i individers liv på Facebook. Och Malmö stad håller med.

De personer som väljer att vara helt offentliga på Facebook och ha offentliga inlägg, dessa inlägg kommer du som gilla-sida kunna se. Men de inlägg som personer väljer att dela enbart med sina vänner kommer inte gilla-sidan kunna se.

Jag vill inte ha min privata Facebook-profil kopplad till gilla-sidan!

Sorry, då kan du inte ha en gilla-sida eller arbeta med Facebook i ditt yrke. Facebooks policy säger tydligt att det är så deras tjänst är uppbyggd och så det ska fungera.

INGEN SOM SER ELLER FÖLJER GILLA-SIDAN KOMMER NÅGONSIN SE DIN PRIVATA FAECBOOK-PROFIL

Ni som tillsammans administrerar gilla-sidan kommer att se vem som gjort vad på gilla-sidan (inlägg, kommentarer etc.), men ingen annan kommer göra det. Anledningen till att ni som administrerar sidan kan se vem som gjort vad är för att underlätta för er att följa upp arbetet på sidan och att det ska finnas ett tydligt ansvar för alla aktiviteter på gilla-sidan.

Åh så komplicerat! Kan vi inte bara fortsätta som innan, det fungerar ju så bra!

Jag förstår det. Men Malmö stad äger inte Facebook. De kanaler vi själv äger och styr över (intranätet, vår webbsida, personalavin etc.) kan vi påverka och anpassa efter våra behov (dock är det många som ska komma överens, har synpunkter, viljor, önskningar…).

Men väljer vi att använda andra kanaler som någon annan äger och tillhandahåller gratis, där vår målgrupp finns, MÅSTE vi följa deras policy. Om policyn inte passar oss som individ eller verksamheten så får man helt enkelt välja bort den kanalen, i detta fallet t.ex. Facebook, och inte använda kanalen. Då får man hitta andra alternativ eller anpassa sig efter rådande policy.

Utdrag ur Facebooks terms – detta gäller

Vad medborgarna vill ha på Facebook

Två studenter från Umeås universitet har gjort en mindre undersökning där de frågat 204 medborgare av vilken anledning de skulle kunna tänka sig följa en kommun på Facebook. De frågade även 114 kommuner vad de tror är anledningen till att medborgarna följer kommunen på Facebook. Om vi tittar på deras jämförelseanalys är det lätt att få uppfattningen att vi kommuner har en övertro till medborgarnas vilja att vara delaktiga och påverka kommunen via sociala medier.

I mitt förra inlägg skrev jag om en studentuppsats som pekade på att det inte fanns så mycket interaktivitet på Malmö stads sociala medier – att dialogen uteblir. Om man tittar på nedan jämförelseanalys, kan man fråga sig om den uteblivna dialogen inte enbart beror på kommunens bristande resurser utan även på medborgarnas bristande intresse? Följdfrågan blir då om vi i kommunerna lägger krut på rätt saker på Facebook? Har vi ett egenvärde i att försöka engagera medborgarna via sociala medier?

Läs hela uppsatsen här.

Den uteblivna dialogen

En av min praktikanter, Emma Ullman Rautiainen, har tillsammans med sin kursare Pontus Lundgren, gjort sitt ex-arbete hos oss på Malmö stad. De har undersökt hur pass våra ambitioner om dialog och kommunikation i sociala medier möter upp med verkligheten.

De har skrivit en läsvärd uppsats som jag rekommenderar andra kommuner som jobbar med sociala medier att läsa. De lyfter fram teorier om problematiken med dialog; dialogen är en idealbild, något som kommunikatörer utbildas i att eftersträva medan det i verkligheten ofta är andra faktorer såsom resurser och kompetens som påverkar. Men också forskning om att som organisation måste vi släppa det traditionella tankesättet att sändaren kontrollerar budskapet, vilket är en större utmaning än att anpassa sig till de nya tekniska förutsättningarna.

Inte det resultatet jag hoppats på, men det jag förväntat mig…

Det känns inte som ljuv musik att läsa resultatet. Givetvis hade jag önskat att vi kommit längre. Resultatet pekar på bristande resurser och kompetens som anledning till att dialogen uteblir. Det innebär att ledningen har en stor roll – deras förståelse och vilja påverkar organisationens närvaro i sociala medier. Är det här vi inte når ända hem?

Jag har just nu en önskan om att få Brit Stakton att prata inför Malmö stads 1200 chefer på vår ledardag. Men de som planerar dagen är inte eniga med mig kring vikten av ämnet. Så vi är inne i en ond problematisk cirkel och ibland känns det som att jobba i motvind. Men, under en ledardag – om det så inte blir i år, hoppas jag att Malmö stads chefer får lyssna på kloka Brit och få en större förståelse för hur digitaliseringen påverkar vårt samhälle.

Sammanfattning – Den uteblivna dialogen

“Denna uppsats är skriven med syftet att undersöka Malmö stads arbete med symmetrisk och dialogisk kommunikation med sina medborgare i sociala medier. Med uppsatsen hoppas vi nyansera bilden av de organisatoriska krav som ställs på organisationer för att kunna bedriva symmetrisk tvåvägskommunikation. För att uppnå vårt syfte har vi med ett hermeneutiskt förhållningssätt utfört textanalyser av Malmö stads styrdokument, intervjuat anställda kommunikatörer och gjort en netnografisk analys av tre av stadens Facebooksidor. Resultatet visar att det inom Malmö stad finns en tydligt normerad bild av vikten av att bedriva symmetrisk och dialogisk kommunikation. Däremot menar vi att det råder en diskrepans mellan Malmö stads vilja till dialog och den praktiska dialogen. Dialogen uteblir ofta, vilket beror på bristande organisatoriska resurser i form av tillräcklig kompetens och arbetstid. Till sist konstaterar vi att den praktiska dialogen förverkligas i de fall när Malmö stad och deras medborgare delar en gemensam meningsuppfattning om dialogens syfte och värde.”
Läs uppsatsen här: “Den uteblivna dialogen”

Gillar Malmöborna kommunen på Twitter?

Malmöborna är positiva till Malmö stads närvaro i sociala medier och många tycker att deras förtroende för kommunen har förbättrats efter att de följt något av Malmö stads konton i sociala medier. Vi är på rätt väg men det finns mer att göra.

Två studenter från Linköpings universitet har skrivit sin C-uppsats på temat ”Kommuners varumärkesbyggande genom sociala medier – En studie ut kommunens och invånarens perspektiv”. Malmö stad deltog i studien; jag (Linda Nordgren) och Mats Nordström (Stadsbiblioteket) intervjuades samt att vi hjälpte till att sprida en enkät till våra medborgare.

39% av samtliga som svarade på enkäten var från Malmö (totalt 54 respondenter från Malmö). Det innebär att vi inte kan dra för stora slutsatser av resultatet men det kan ge oss en bra fingervisning. Här kommer några intressanta axplock från studien. Hela studien hittar du längst ner i nyheten.

Följer flera konton

I Malmö stad ser vi gärna att vi som kommun har flera olika konton i sociala medier utifrån målgrupp, ämne och kanal så att Malmöborna själv kan följa oss utifrån sina intresseområden (t.ex. sina barns förskola, biblioteket, sitt stadsområde, Malmöfestivalen etc.). Enligt studien följer Malmöborna flera olika av Malmö stads konton, vilket är positivt!

följer flera konto

Sociala medier förbättrar förtroendet och bilden av kommunen

Jämfört med övriga kommuner som deltog i studien visar vi ett bättre resultat när det gäller att förtroendet för kommunen har ökat tack vare närvaron i sociala medier. Hela 59% av Malmöborna som svarade på enkäten tyckte att deras förtroende för kommunen hade förbättrats.

bättre förtroende

Vi ser även i studien att uppfattningen/bilden av Malmö stad har förbättrats något tack vare närvaron i sociala medier.

ändrat syn

Av ovan får vi en fingervisning av att vi är på rätt väg i sociala medier. Sättet vi arbetar på gör skillnad, men givetvis är där mer att göra.

Nedan ser vi att nästintill alla har en neutral eller positiv inställning till att kommunen bör finnas i sociala medier.

inställning

Bättre koll och till viss del bättre kontakt

De flesta av Malmöborna som deltog i enkäten känner att de har bättre koll på vad som händer sedan de började följa Malmö stad i sociala medier.

bättre koll

På frågan hur de bär sig åt när de behöver ta reda på något om kommunen är det få som svarar att de tar kontakt via sociala medier.

komma i kontakt

Men trots det är det en del som upplever att det blivit lättare att få kontakt med kommunen sedan kommunen började befinna sig i sociala medier.

lättare kontakt

Sociala medier – informationskanal och inte reellt inflytande

Dock är det tydligt att kommuners närvaro i sociala medier fortfarande mycket präglas av att vara en informationskanal. De flesta anser inte att de fått ökat inflytande i kommunens arbete.

inflytande

Malmö stad fyller 5 år på Twitter

Denna veckan har Malmö stad haft sitt huvudkonto på Twitter i fem år. Det har hänt mycket på fem år – kontot har nu ca 5 600 följare och ytterligare 27 Twitterkonton med olika inriktningar har skapats i Malmö stad.

När sociala medier kom så var det många företag och organisationer som började testa sig fram med en närvaro i sociala medier. Malmö stad var en av dem som var rätt tidigt ute, som sagt redan 2009 på våren startades Twitterkontot som lever än idag. Huvudkontot som finns idag på Facebook startades hösten 2009, men ryktet jag hört är att Malmö stad hade konton i sociala medier tidigare än så.

Malmö stad har kommit långt och det har hänt mycket på dessa åren. Det finns ett aktivt arbete med närvaron i sociala medier och medvetenheten kring mediet ökar. Men där är långt kvar att gå. Det krävs en förändring i arbetssätt och en förändring i förhållningssättet till öppenhet/transparens.

Testperioden över – dags att ta sociala medier på allvar

I början testade många sig fram, syftena med närvaron var inte alltid tydlig, många ifrågasatte om företag, organisationer och framförallt myndigheter ska befinna sig i sociala medier över huvud taget.

Men nu kan vi konstatera att sociala medier är här för att stanna, och det är dags att vi börjar integrera arbetssättet på allvar i våra verksamheter. Det är dags att vi som kommun slutar se sociala medier som ännu en kanal att skicka ut samma nyheter och pressmeddelande som vi gör i övriga kanaler.  Ja, sociala medier är en bra spridningskanal och kan användas som det också. Men vi har upparbetade kanaler för nyheter och pressmeddelande redan. Sociala medier fungerar annorlunda än dessa kanaler, och har andra förutsättningar. Det är dags att börja utnyttja sociala mediers specifika potentialen.

Det handlar främst om demokrati och inte marknadsföring

Förutsättningarna för en fungerande demokrati är transparens/öppenhet, delaktighet/inflytande och samarbete. Sociala medier har lysande förutsättningar för detta. Läs gärna mer i detta blogginlägg.

Open government

Inspirationsbild från Open government

Läs mer

Kommunen på Facebook

Imorgon släpper Kreafon sin rapport “Kommunen på Facebook 2014” och idag skrev Sydsvenskan en artikel om att Malmö stad är den mest gillade kommunen i Skåne utifrån Kreafons rankning. Enligt listan är Malmö stad på tionde plats i landet bland kommunerna med 3500 gillare.

Jag tycker det är bra och intressant att man ställer samman en sådan här rapport, och jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den. Jag är framförallt nyfiken på om jag kommer få läsa en sammanställning och reflektion/analys över kommunernas samlade närvaro på Facebook. Till exempel har Malmö stad över 200 konto i sociala medier varav över 80 konto på Facebook. Vårt totalt antal gillare och vår totala räckvidd är alltså bra mycket större än de 3500 som finns med i listan.

På medborgarens premisser = flera konto

Sociala medier är intressant utifrån att det är på användarnas premisser och inte på organisationen/kommunens premisser. Oftast vill man som användare följa ett ämne hellre än en organisation/kommun. Vi har därför många olika konto för t.ex. vår kulturverksamhet för dem som är intresserad av det, konto för våra olika evenemang så som Malmö festivalen, Garden show, Sommarscen m.m., konto för vårt employer brand dvs. en Facebooksida för dig som jobbar, har jobbat eller vill jobba i Malmö stad, konto där vi arbetar aktivt med att få stödfamiljer och stödpersoner till vår sociala resursverksamhet, konto för att låta pedagoger inspirera pedagoger, konto för att följa stadsutvecklingen och byggnationen i staden – som sagt, listan är lång och du hittar den här.

Hur stort är intresset att följa en kommuns huvudkonto som har en så bred verksamhet? Som innehåller allt från vård och omsorg, skola och barnomsorg, individ och familjeomsorg, idrott och fritidsverksamheter, kulturverksamheter, stadsutveckling, infrastruktur m.m. Det är svårt att hitta ett tydligt syfte för ett huvudkonto för en kommun. Det är lätt att det blir så spretigt att det blir ointressant.

Nonchalant kan man säga att målgruppen för ett sådant konto är Malmöborna. Men det är en väldigt bred relativt ospecifik målgrupp på en si så där 312 000 individer. Kommunikationen är svår att spetsa till en så bred målgrupp. Det enda målgruppen har gemensamt är platsen Malmö. Och vi har redan ett konto för vårt platsvarumärke Malmotown. Så hur gör man ett huvudkonto för en kommun på Facebook intressant och relevant? Idag försöker vi samla de mest intressanta posterna från våra övriga konto som tilltalar en större del av Malmöborna på vårt huvudkonto.

Huvudkontots roll

Samtidigt är det viktigt att en kommun har ett huvudkonto på Facebook (och Twitter för den delen). För när Malmöborna väl har en fråga, fundering, kommentar, kritik, beröm etc. så vet de oftast inte vilken del av vår verksamhet det berör, utan vet bara att det är kommunen de ska vända sig till. Och då är ett huvudkonto viktigt och har ett tydligt syfte. Lika så är det av vikt vid en eventuell kris. Då är ett huvudkontot i sociala medier en av de absolut viktigaste kanalerna i dagens mediasamhälle.

Men min poäng är egentligen, att det blir väldigt smalt och egentligen intetsägande, att titta på en kommuns närvaro i sociala medier, eller Facebook för den delen, genom att bara utgå från huvudkontot. Det är den samlade bilden av alla kontona som är intressant. Organisationer/kommuner kan inte idag stå med EN megafon och tala till alla. Vi använder istället många olika sätt att nå våra medborgare utifrån där dem är.

//Linda, stolt Malmö stad medarbetare och kommunikatör

Vad kommer efter Facebook?

Facebook har meddelat att de från och med december 2013 kommer börja strypa företags och organisationers ”organic reach”. ”Organic reach” innebär att företag kan nå ut genom att skaffa sig följare – ju mer följarna sedan interagerar med företaget/ organisationens inlägg (kommenterar, gillar, delar etc) ju större räckvidd får inläggen. Företag/organisationer har alltså tidigare fått räckvidd på samma premisser som privatpersoner på Facebook.

Nu vill alltså Facebook istället få företag och organisationer att köpa räckvidd. Detta är ingen oväntad, förvånande eller ologisk utveckling. Likt inom andra medier så förväntas företag betala för sin annonsering. Att vi måste betala för annonsering i traditionella medier tar vi för givet. Att det skulle bli så inom relations-marknadsföring när det väl var ett etablerat område är inget som förvånar.

Kommer företagen lämna Facebook? Vad blir nästa stora kanal?

Nej, jag tror inte företagen kommer lämna Facebook. Visst, de kommer knorra över att behöva betala. Men vad har de för val? Annonsering har kostat i alla tider, och företag och organisationer annonserar där målgruppen finns. Än så länge är Facebook oslagbart som socialt media vad det gäller användare – 5,2 miljoner konto i Sverige. Det är en stor målgrupp.

Jag tror visst att Facebook någon gång kommer ersättas av något annat. Men jag är övertygad om att det inte kommer att bero på om företag väljer att annonsera/ köpa räckvidd på Facebook eller inte. Det kommer bero på om användarna väljer en annan tjänst och lämnar Facebook. Det finns andra sociala kanaler på stark framväxt och vilken kanal man föredrar är subjekt tyckande.

Målgruppen styr

I vårt informationstäta samhälle så väljer många med omsorg vilka medier de föredrar att använda – papperstidningen vid frukostbordet, Twitter i telefonen på tåget, Sydis i paddan på morgonfikan på jobbet, Facebook vid datorn över en kopp kaffe, TV-nyheterna på kvällskvisten etc. Vissa väljer allt. Vissa bara ett par olika medier. För vissa är Sydsvenskan den kanal som är absolut viktigast och ens primära kanal, medan andra inte läser Sydsvenskan alls och har Twitter som sin primära kanal för att inhämta nyheter.

Att arbeta med kommunikation innebär att nå våra målgrupper, och för att göra det måste vi befinna oss där målgrupperna finns. Idag finns inte en given kanal som är viktigare än alla andra. Det är inte naturligt för alla att läsa tidningen på morgonen längre eller titta på TV på kvällen. Vi måste vara beredda att lägga tid och pengar på ett bredare spektra på av kanaler för att nå våra målgrupper. Och vi måste vara beredda på att vara flexibla.

%d bloggers like this: