”Jag tycker inte vi ska svara på det” – om sociala medier och demokrati

”Jag tycker inte vi ska svara på det” eller ”Jag tar inte den diskussionen på Facebook” – de kommentarerna får vi ofta i vårt arbete som redaktörer för Malmö stads huvudkonton i sociala medier. Det är en fullt mänsklig reaktion på det hårda samtalsklimat som idag råder i den polariserade debatten i sociala medier.

Sedan början av 2015 har polariseringen i samhällsdebatten märkts av särskilt mycket på Malmö stads  huvudkonton på Facebook och Twitter. Malmö stads konton har blivit en plattform för dialog mellan olika åsikter, men också en plats där medborgare ventilerar sin frustration, sitt hat och sina fördomar, inte alltid riktat direkt mot kommunen, men mot samhället i stort. Kommunen är inte ensam om detta. Tidningar och mediehus har flera år haft stora utmaningar i att moderera kommentarsfälten på deras artiklar och nyheter. Vissa har gått så långt att de stängt ner möjligheten till att kommentera.

I vissa polariserade diskussioner i Malmö stads sociala kanaler ifrågasätts de demokratiska principerna som bygger det svenska samhället. I en hel del fall finns också en bristande kunskap om de demokratiska principerna samt om en kommuns uppdrag och gränsdragningar mot andra offentliga institutioner. Möjligtvis är det så att medborgarna vänder sig till kommunen för den är mest känd bland offentliga institutioner.

Vad händer med demokratin i en tid då det är möjligt att undvika oliktänkande och enbart få sin egen världsbild bekräftad, oavsett hur denna ser ut, där åsikter sprids oreflekterat (ofta i form av artiklar som liknar journalistik i sin form) och faktaresistensen blir alltmer utbredd? Vem är demokratins väktare och försvarare?

Ändrade förutsättningar

Kommuner har en lång tradition av att jobba med demokratifrämjande aktiviteter. Skolorna och biblioteken har uttalade uppdrag att arbeta med utbildning och informationsinsatser för att öka demokratimedvetenheten, och ofta arbetar ännu fler instanser inom kommunen med demokratifrämjande insatser på olika nivåer och på olika sätt. Det är en komplex palett av insatser.

Vårt samhälle befinner sig i ett digitalt paradigmskifte. Redan nu ser vi förändrade interaktionsmönster i sociala medier, söktjänsternas filterbubblor och Facebooks algoritmer skapar förutsättningar för en mindre diversifierad världsbild , medievanorna har förändrats och förväntningarna på offentliga myndigheter har förändrats. Om kommuner ska ha framgångar i sitt demokratifrämjande arbete så är den digitala arenan en given plats.

Vi befinner oss i ett digitaliserat och polariserat samhälle, där många diskussioner, mycket hat och många fördomar sker i digitala forum. I ett sådant sammanhang får myndigheter en förstärkt roll som neutral part med ansvar för att stå för fakta och korrekt information om de demokratiska principer som bygger vårt samhälle.

Andra offentliga organisationer agerar med kampanjer som t.ex. #källkritik (SCB) och #migtalks (Migrationsverket). Även MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har gör en stor insats kopplat till källkritik.

Den fria journalistiken har också en avgörande roll i ett demokratiskt samhälle. Deras granskande arbete är av oerhörd vikt. Men det är inte ett ämne som kommer beröras i detta blogginlägg.

Demokratin riskerar att hotas av tystnad och passivitet

Malmö stad blir allt oftare ifrågasatt och det görs försök att trötta ut och bryta ner demokratiska ståndpunkter med olika mer eller mindre välformulerade argument. Samtalen i sociala medier har som regel flera läsare och en större publik även om det kan uppfattas som en dialog med en individ. Hur vi som kommun svarar och agerar i dessa sammanhang får därför också en större spridning än ett samtal mellan två individer via telefon eller mejl. Hur uppfattas vi som kommun av publiken? Står vi uppför demokratin, grundläggande värderingar och mänskliga rätter? Vårt agerande skapar förutsättningar för förtroendet för oss som kommun och för demokratin i stort. Om medborgarna saknar tillit till eller har bristande förtroende för oss som kommun, minskar förutsättningar för oss att fatta beslut eller genomföra insatser som får bred acceptans i vårt samhälle.

Regeringen kom 2013 ut med en skrivelse som heter ”En politik för en levande demokrati” där de menar att demokratin riskerar att hotas av tystnad och passivitet. Det är alltid viktigt att stå upp för de demokratiska principerna, och som offentlig institution arbeta för en ökad demokratisk medvetenhet.

Demokratins väktare och försvarare

Demokratin kan aldrig tas för given. Vi måste alla medverka för att upprätthålla demokratin.

I Regeringsformen (1 kap, 2 §) uttrycks det väldigt tydligt att det allmänna, dvs. stat, landsting och kommun, ska värna och stärka demokratin:

”Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.”

Det ger stat, landsting och kommun i uppdrag att agera som demokratins väktare och försvarare.

Vi måste nu inleda samtal om hur vi gör det i ett digitaliserat och polariserat samhälle. Hur ser en kommuns demokratifrämjande arbetet ut då?

Ett utsatt och tufft jobb

Att sitta som kommunanställd och vara demokratins försvarare i sociala medier är inte lätt. I Malmö stad testar vi oss fram. Läs gärna kommentarstråden i detta Facebookinlägg om våldsbejakande extremism.

Reaktionerna internt varierar efteråt. Vissa tycker det är en jättebra insats. Andra tycker att vi inte alls borde gå in och svara i den utsträckningen. Det är ett tecken på en oenighet eller möjligen okunskap kring kommunens roll i ett sådant här sammanhang, och att frågan måste diskuteras.

Om kommunen inte är aktiv i sådana sammanhang – vad kan hända då? Vad leder det till? Vad är riskerna respektive fördelarna?

Om kommunen ska vara aktiva i dessa samtal finns det även ett annat perspektiv – hur stödjer arbetsgivaren? Fysisk säkerhet vid hot och trakasserier? Debriefing efter en tung arbetsdag? Roterande arbetsschema? Övning och utbildning i svåra samtal i sociala medier?

Reflektioner från Linda Nordgren och Frida Leander, kommunikationsavdelningen, stadskontoret, Malmö stad

Läs mer:

Regeringsformen

Regeringsskrivelse ”En politik för en levande demokrati”

Apropå det sociala i sociala medier

Har följt debatten om ministrar och sociala medier, och flera har skrivit klokt om detta så jag tänker inte nämna det vidare. Det som fick mina tankar att gå igång var slutet i av Deepeds blogginlägg på ämnet ministrar och sociala medier: “En av de stora farorna för varje sociala medie-arbete är att man glömmer bort det sociala i sociala medier.” Och så ställs frågan: hur hanterar man det med en relativt liten stab? Jag tror inte det går att hantera med en liten stab, men det är så verkligheten ser ut för många idag, och det är en av anledningarna till att vi ofta missar det sociala. För vad är socialt egentligen? Räcker det att svara på frågor?

En reflektion jag har är att vi i min organisation, Malmö stad, ofta kommer med information eller ett konstaterande på sociala medier . Om vi sedan får frågor eller kommentarer så besvarar vi eller försvarar. Detta skapar polariseringar istället för öppningar till faktisk dialog. Detta tror jag kommer från en ovana, då vi inte är vana att involvera medborgarna. Traditionellt har vi blivit granskade och ställts till svar för saker, så det sitter i vår ryggmärg att försvara och besvara.

Men jag tror också det kommer från att det är vi kommunikatörer som ofta har hand om de sociala kanalerna. Det innebär också ofta att vi inte har en direkt ”landningsbana” in i verksamheten, där medborgarnas tankar, idéer och synpunkter kan tas om hand på ett bra sätt. Som kommunikatörer blir vi ett knepigt filter och därför ofta känner att vi hamnar i en utsatt situation om det kommer t.ex. kritik. Vi måste ofta hantera och bemöta det själv, samtidigt som vi inte vet om vi har en “landningsbana” in i organisationen för att se till att det blir bättringar i den del som kritiseras.

Som medborgare vill jag inte ha dialog genom ett filter, jag vill prata direkt med experterna, handläggarna, etc. Det innebär att vi inte kan ha en liten kommunikationsstab som har hand om sociala medier. Det måste alla i organisationen ha – om man svarar på mail eller telefon från medborgare, ska man också kunna svara i sociala medier. Annars uteblir dialogen, och de effekterna en dialog kan ge. Ska vi prata demokrati så ÄR sociala medier ett bra verktyg för detta. Men jag tror inte vi som myndigheter hittat rätt ännu i hur vi ska kunna använda det för det ändamålet.

Det är lätt att tycka att vi varit i gång med sociala medier ett tag och att vi borde kunna detta vid det här laget. Men jag tror fortfarande vi är i begynnelsen. Tekniken finns på plats, men vårt samhälle och våra organisationer genomgår en kulturförändring i och med de tekniska möjligheterna. Och den förändringen kommer ta tid. Är vi mogna för att faktiskt lyssna och involvera via sociala medier? Eller nöjer vi oss som organisationer med att besvara och försvara? Det är ju trots allt interaktion.

Vad medborgarna vill ha på Facebook

Två studenter från Umeås universitet har gjort en mindre undersökning där de frågat 204 medborgare av vilken anledning de skulle kunna tänka sig följa en kommun på Facebook. De frågade även 114 kommuner vad de tror är anledningen till att medborgarna följer kommunen på Facebook. Om vi tittar på deras jämförelseanalys är det lätt att få uppfattningen att vi kommuner har en övertro till medborgarnas vilja att vara delaktiga och påverka kommunen via sociala medier.

I mitt förra inlägg skrev jag om en studentuppsats som pekade på att det inte fanns så mycket interaktivitet på Malmö stads sociala medier – att dialogen uteblir. Om man tittar på nedan jämförelseanalys, kan man fråga sig om den uteblivna dialogen inte enbart beror på kommunens bristande resurser utan även på medborgarnas bristande intresse? Följdfrågan blir då om vi i kommunerna lägger krut på rätt saker på Facebook? Har vi ett egenvärde i att försöka engagera medborgarna via sociala medier?

Läs hela uppsatsen här.

Den uteblivna dialogen

En av min praktikanter, Emma Ullman Rautiainen, har tillsammans med sin kursare Pontus Lundgren, gjort sitt ex-arbete hos oss på Malmö stad. De har undersökt hur pass våra ambitioner om dialog och kommunikation i sociala medier möter upp med verkligheten.

De har skrivit en läsvärd uppsats som jag rekommenderar andra kommuner som jobbar med sociala medier att läsa. De lyfter fram teorier om problematiken med dialog; dialogen är en idealbild, något som kommunikatörer utbildas i att eftersträva medan det i verkligheten ofta är andra faktorer såsom resurser och kompetens som påverkar. Men också forskning om att som organisation måste vi släppa det traditionella tankesättet att sändaren kontrollerar budskapet, vilket är en större utmaning än att anpassa sig till de nya tekniska förutsättningarna.

Inte det resultatet jag hoppats på, men det jag förväntat mig…

Det känns inte som ljuv musik att läsa resultatet. Givetvis hade jag önskat att vi kommit längre. Resultatet pekar på bristande resurser och kompetens som anledning till att dialogen uteblir. Det innebär att ledningen har en stor roll – deras förståelse och vilja påverkar organisationens närvaro i sociala medier. Är det här vi inte når ända hem?

Jag har just nu en önskan om att få Brit Stakton att prata inför Malmö stads 1200 chefer på vår ledardag. Men de som planerar dagen är inte eniga med mig kring vikten av ämnet. Så vi är inne i en ond problematisk cirkel och ibland känns det som att jobba i motvind. Men, under en ledardag – om det så inte blir i år, hoppas jag att Malmö stads chefer får lyssna på kloka Brit och få en större förståelse för hur digitaliseringen påverkar vårt samhälle.

Sammanfattning – Den uteblivna dialogen

“Denna uppsats är skriven med syftet att undersöka Malmö stads arbete med symmetrisk och dialogisk kommunikation med sina medborgare i sociala medier. Med uppsatsen hoppas vi nyansera bilden av de organisatoriska krav som ställs på organisationer för att kunna bedriva symmetrisk tvåvägskommunikation. För att uppnå vårt syfte har vi med ett hermeneutiskt förhållningssätt utfört textanalyser av Malmö stads styrdokument, intervjuat anställda kommunikatörer och gjort en netnografisk analys av tre av stadens Facebooksidor. Resultatet visar att det inom Malmö stad finns en tydligt normerad bild av vikten av att bedriva symmetrisk och dialogisk kommunikation. Däremot menar vi att det råder en diskrepans mellan Malmö stads vilja till dialog och den praktiska dialogen. Dialogen uteblir ofta, vilket beror på bristande organisatoriska resurser i form av tillräcklig kompetens och arbetstid. Till sist konstaterar vi att den praktiska dialogen förverkligas i de fall när Malmö stad och deras medborgare delar en gemensam meningsuppfattning om dialogens syfte och värde.”
Läs uppsatsen här: “Den uteblivna dialogen”

Gillar Malmöborna kommunen på Twitter?

Malmöborna är positiva till Malmö stads närvaro i sociala medier och många tycker att deras förtroende för kommunen har förbättrats efter att de följt något av Malmö stads konton i sociala medier. Vi är på rätt väg men det finns mer att göra.

Två studenter från Linköpings universitet har skrivit sin C-uppsats på temat ”Kommuners varumärkesbyggande genom sociala medier – En studie ut kommunens och invånarens perspektiv”. Malmö stad deltog i studien; jag (Linda Nordgren) och Mats Nordström (Stadsbiblioteket) intervjuades samt att vi hjälpte till att sprida en enkät till våra medborgare.

39% av samtliga som svarade på enkäten var från Malmö (totalt 54 respondenter från Malmö). Det innebär att vi inte kan dra för stora slutsatser av resultatet men det kan ge oss en bra fingervisning. Här kommer några intressanta axplock från studien. Hela studien hittar du längst ner i nyheten.

Följer flera konton

I Malmö stad ser vi gärna att vi som kommun har flera olika konton i sociala medier utifrån målgrupp, ämne och kanal så att Malmöborna själv kan följa oss utifrån sina intresseområden (t.ex. sina barns förskola, biblioteket, sitt stadsområde, Malmöfestivalen etc.). Enligt studien följer Malmöborna flera olika av Malmö stads konton, vilket är positivt!

följer flera konto

Sociala medier förbättrar förtroendet och bilden av kommunen

Jämfört med övriga kommuner som deltog i studien visar vi ett bättre resultat när det gäller att förtroendet för kommunen har ökat tack vare närvaron i sociala medier. Hela 59% av Malmöborna som svarade på enkäten tyckte att deras förtroende för kommunen hade förbättrats.

bättre förtroende

Vi ser även i studien att uppfattningen/bilden av Malmö stad har förbättrats något tack vare närvaron i sociala medier.

ändrat syn

Av ovan får vi en fingervisning av att vi är på rätt väg i sociala medier. Sättet vi arbetar på gör skillnad, men givetvis är där mer att göra.

Nedan ser vi att nästintill alla har en neutral eller positiv inställning till att kommunen bör finnas i sociala medier.

inställning

Bättre koll och till viss del bättre kontakt

De flesta av Malmöborna som deltog i enkäten känner att de har bättre koll på vad som händer sedan de började följa Malmö stad i sociala medier.

bättre koll

På frågan hur de bär sig åt när de behöver ta reda på något om kommunen är det få som svarar att de tar kontakt via sociala medier.

komma i kontakt

Men trots det är det en del som upplever att det blivit lättare att få kontakt med kommunen sedan kommunen började befinna sig i sociala medier.

lättare kontakt

Sociala medier – informationskanal och inte reellt inflytande

Dock är det tydligt att kommuners närvaro i sociala medier fortfarande mycket präglas av att vara en informationskanal. De flesta anser inte att de fått ökat inflytande i kommunens arbete.

inflytande

Sociala medier – en demokratifråga

Idag var politiker och tjänstemän från Ängelholms kommun på studiebesök hos oss i Malmö stad för att höra hur vi arbetar med medborgardialog. Jag gjorde en övergripande presentation om varför det är viktigt för oss som kommun att befinna oss i sociala medier, vårt förhållningssätt till sociala medier och hur vi praktiskt arbetar med det. Därefter hade jag ett par kollegor som berättade om ett case, hur de arbetat med medborgardialog, blogg och sociala medier som en del i stadsplaneringen av ett kvarter här hos oss i Malmö.

Men jag tänkte dela med mig lite av min presentation idag, för jag tycker det är en aspekt som diskuteras för lite vad det gäller myndigheters närvaro i sociala medier. Det pratas mycket ROI vad det gäller sociala medier. Men jag vill mena att för myndigheter finns det även en annan aspekt med att vara aktiva i sociala medier. Jag vill mena att det är vår skyldighet utifrån ett demokratiperspektiv.

Vad menar vi egentligen med sociala medier?

För att ni ska hänga med i mitt resonemang tycker jag det är viktigt att vi börjar fundera över vad vi menar med sociala medier. Snapchat, Whatsapp, Viber, Skype, Kik anses alla vara sociala medier. Man interagerar och kommunicerar, man är social helt enkelt. Men oftast är man det bara direkt mellan två individer, likt ett telefonsamtal eller sms. Men man kan välja att lägga till några till så att det blir en gruppdiskussion mellan 3-4 individer. Och oftast använder man det bara med personer som man redan har kontakt med sedan innan. Men tittar vi på tjänster som Facebook, YouTube, Instagram, Twitter och bloggar så har vi andra aspekter. Följande definition är hämtad ut Wikipedia (2014-03-17):

”Sociala medier är demokratisering av innehåll och förståelse för den roll människor spelar i arbetet med att inte bara läsa och sprida information, utan också hur de delar och skapar innehåll för andra att delta i.”

Sociala medier som som bloggar, Twitter m.m. skapar en arena där man kan dela material med personer man inte sen tidigare känner, och man kan göra det över hela världen. Dvs man kan nå en stor mängd människor med sitt budskap. Man har en arena att påverka i. Man kan skapa debatt då dessa kanaler inte enbart erbjuder informationsspridning, utan också interaktionsmöjligheter i form av kommentarsfältet. Detta är ett fundament som demokratin vilar på.

Sociala medier – en outnyttjad potential?

Det gjordes nyligen en undersökning i 24 länder och med 18 000 respondenter, där man undersökte hur viktigt sociala medier var för individen. I undersökningen blev det tydligt att individen anser att sociala medier är viktigast i de länder där demokrati ännu inte är en självklarhet – medborgarna utnyttjar aktivt sociala medier för att förändra, för att påverka, för att nå ut – och det är viktigt för dem. Till exempel tillskrivs ju sociala medier stor del av Arabiska våren.

Ibland upplever jag att vi i Sverige slarvigt säger att sociala medier bara är för att man är nyfiken på vad vännerna håller på med och man själv vill bli bekräftad. Ja, så kan det mycket väl vara. Men det säger ju mer om oss än om sociala medier. Man väljer själv vad man vill använda sociala medier till, och stora delar av världen visar oss att det finns en annan potential i sociala medier – demokrati och påverkan, insyn, öppenhet och transparens. Här kan vi som kommuner och myndigheter vara vägledande. Vi har ju trots allt en skyldighet att värna om demokratin och arbeta aktivt med våra medborgares möjlighet till inflytande.

Demokrati kräver öppenhet

Ska våra medborgare kunna ha inflytande så måste de veta vad de kan och ska ha inflytande på. De måste få insyn i våra verksamheter. På riktigt. Verkligen på riktigt. Och sociala medier ger denna möjlighet på ett väldigt enkelt sätt. Vi kan visa människorna bakom organisationen. De kan berätta vad de gör, varför de gör det, hur de gör det och vad de känner kring det. De kan samtidigt ha en dialog med medborgarna om det.

I Malmö stad har vi en kommunikationspolicy som säger att alla våra medarbetare måste vara duktiga på att kommunicera, och att kommunikation är livsnerven i den demokratiska processen. Detta blir än viktigare när det gäller sociala medier. Våra medborgare vill inte träffa några slipade kommunikatörer i sociala medier. Sociala medier handlar om transparens och öppenhet. De vill träffa och prata med experterna, de som arbetar inom det området de är intresserade av. Det är ju de som gör jobbet, som är hjärtat i organisationen. Om våra medborgare ska kunna påverka går det inte att gå genom ett filter av kommunikatörer.

Så vad gör vi åt detta då? Jo, alla våra medarbetare ska kunna känna sig trygga i att hantera sociala medier i sin professionella roll. Det är ingen lätt uppgift, men nödvändig. Jag tror att sociala medier inom greppbar framtid kommer vara lika naturligt som telefon, sms och mail. Det tog 15 år för mailen att slå igenom inom yrkeslivet. Facebook kom till Sverige 2006, och gjorde sitt intåg i företag och organisationer ett par år senare. Men vad var det avgörande för att mailen skulle slå igenom i organisationer och företag? Jo, att cheferna började använda det, och förstå dess potential.

Som myndigheter lyder vi alla under offentlighetsprincipen. Öppenhet borde vara vårt mantra vid det här laget. Demokratin behöver det för att överleva. Skapar vi inte en tradition där våra framtida generation känner att de kan ha inflytande och påverkan, att det är värt mödan att engagera sig och vilja förändra, att det ger något att gå och rösta i våra demokratiska val, så är vi illa ute. Som kommuner borde vi vara vägledande i att skapa denna tradition och visa att det är möjligt, i den arena som många av våra unga (och många andra för den delen) redan väljer – sociala medier.

Hur får man en organisation att anamma ett nytt media?

Sociala medier ger organisationer, företag, offentliga myndigheter m.fl. möjligheten att på ett enkelt sätt bygga upp en relation med sin kunder, medborgare m.fl. Det blir ytterligare en två-vägskommunikationskanal – precis som telefon och e-post. Fast det häftiga är att man samtidigt kan arbeta med en öppenhet och transparens till många; kommunikationen är inte begränsad till två individer. Det innebär att man kan låta kunderna och medborgarna få en daglig inblick i verksamheten. Detta är framförallt intressant som offentlig myndighet; när man ändå lyder under offentlighetsprincipen – varför vänta på att bli tillfrågad? Öppna upp och visa direkt! Hur används skattepengarna – varje dag – för att ge service till medborgarna?

Men detta innebär att i en kommun som Malmö stad t.ex., med över 21 000 medarbetare, 400 olika yrkeskategorier, verksamhetsområden som spänner sig över vård och omsorg, skola och barnomsorg, kultur och nöje, fritid och idrott, social- och familjefrågor, stadsutveckling, infrastruktur, miljö och hållbarhet m.m. kan det inte var en handfull kommunikatörer som rattar sociala medier för kommunens räkning. För vad ger det för inblick i verksamheten? Inte så stor ska jag säga. Och möjligheten för dig att få ett snabbt svar på dina frågor? Inte heller så stor, för chansen att ett par individer sitter på all kunskap i en så stor och bred organisation är inte så sannolik. Inte ens på förvaltningsnivå, där medarbetarna kanske “bara” är ett par tusen och verksamheten något snävare, är det fortfarande en något övermäktig uppgift.

Jag säger inte att en kommunikatör inte kan göra ett sjutusans jobb med att ratta konto i sociala medier. Utan det jag egentligen vill säga är; om du följer t.ex. ett av kommunens biblioteks konto på Facebook eller ett av muséernas konto på Twitter – visst är det väl mer intressant om dem som jobbar där, är dem som skriver och finns tillgängliga att svara? Det är inblick i verksamheten. Det är transparens och tillgänglighet.

Men det innebär att precis som när alla kommunens medarbetare för si så där 15 år sen fick lära sig hantera e-post som en daglig ordinarie arbetsuppgift och gängse kanal för kommunikation i yrkesrollen, så börjar det bli dags att lära sig hantera sociala medier på liknande sätt för större delen av medarbetarna. Det är en rätt stor utmaning – och hur får vi den tillstånd?

Kommunen på Facebook

Imorgon släpper Kreafon sin rapport “Kommunen på Facebook 2014” och idag skrev Sydsvenskan en artikel om att Malmö stad är den mest gillade kommunen i Skåne utifrån Kreafons rankning. Enligt listan är Malmö stad på tionde plats i landet bland kommunerna med 3500 gillare.

Jag tycker det är bra och intressant att man ställer samman en sådan här rapport, och jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den. Jag är framförallt nyfiken på om jag kommer få läsa en sammanställning och reflektion/analys över kommunernas samlade närvaro på Facebook. Till exempel har Malmö stad över 200 konto i sociala medier varav över 80 konto på Facebook. Vårt totalt antal gillare och vår totala räckvidd är alltså bra mycket större än de 3500 som finns med i listan.

På medborgarens premisser = flera konto

Sociala medier är intressant utifrån att det är på användarnas premisser och inte på organisationen/kommunens premisser. Oftast vill man som användare följa ett ämne hellre än en organisation/kommun. Vi har därför många olika konto för t.ex. vår kulturverksamhet för dem som är intresserad av det, konto för våra olika evenemang så som Malmö festivalen, Garden show, Sommarscen m.m., konto för vårt employer brand dvs. en Facebooksida för dig som jobbar, har jobbat eller vill jobba i Malmö stad, konto där vi arbetar aktivt med att få stödfamiljer och stödpersoner till vår sociala resursverksamhet, konto för att låta pedagoger inspirera pedagoger, konto för att följa stadsutvecklingen och byggnationen i staden – som sagt, listan är lång och du hittar den här.

Hur stort är intresset att följa en kommuns huvudkonto som har en så bred verksamhet? Som innehåller allt från vård och omsorg, skola och barnomsorg, individ och familjeomsorg, idrott och fritidsverksamheter, kulturverksamheter, stadsutveckling, infrastruktur m.m. Det är svårt att hitta ett tydligt syfte för ett huvudkonto för en kommun. Det är lätt att det blir så spretigt att det blir ointressant.

Nonchalant kan man säga att målgruppen för ett sådant konto är Malmöborna. Men det är en väldigt bred relativt ospecifik målgrupp på en si så där 312 000 individer. Kommunikationen är svår att spetsa till en så bred målgrupp. Det enda målgruppen har gemensamt är platsen Malmö. Och vi har redan ett konto för vårt platsvarumärke Malmotown. Så hur gör man ett huvudkonto för en kommun på Facebook intressant och relevant? Idag försöker vi samla de mest intressanta posterna från våra övriga konto som tilltalar en större del av Malmöborna på vårt huvudkonto.

Huvudkontots roll

Samtidigt är det viktigt att en kommun har ett huvudkonto på Facebook (och Twitter för den delen). För när Malmöborna väl har en fråga, fundering, kommentar, kritik, beröm etc. så vet de oftast inte vilken del av vår verksamhet det berör, utan vet bara att det är kommunen de ska vända sig till. Och då är ett huvudkonto viktigt och har ett tydligt syfte. Lika så är det av vikt vid en eventuell kris. Då är ett huvudkontot i sociala medier en av de absolut viktigaste kanalerna i dagens mediasamhälle.

Men min poäng är egentligen, att det blir väldigt smalt och egentligen intetsägande, att titta på en kommuns närvaro i sociala medier, eller Facebook för den delen, genom att bara utgå från huvudkontot. Det är den samlade bilden av alla kontona som är intressant. Organisationer/kommuner kan inte idag stå med EN megafon och tala till alla. Vi använder istället många olika sätt att nå våra medborgare utifrån där dem är.

//Linda, stolt Malmö stad medarbetare och kommunikatör

%d bloggers like this: