Hållbarhetskommunikation och hållbar kommunikation

Följande bloggpost är ett gästinlägg på Media evolution’s blogg:

Jag jobbar med kommunikation i Malmö stad – en kommun jag är väldigt stolt över, en kommun som arbetar aktivt med hållbarhet på många olika sätt – ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.

Givetvis är kommunikation en viktig aspekt i hållbarhetsarbetet. För att Malmö ska kunna bli en ekologisk och socialt hållbar stad måste kommunen arbeta aktivt tillsammans med Malmöborna, vi har ett gemensamt ansvar för staden och det samhälle vi lever i. Hur vi agerar, varje dag, året runt – som enskild Malmöbo, som grupp och som kommun – har stor påverkan i dessa frågor.

För att Malmö stads hållbarhetsarbete ska vara framgångsrikt räcker det inte att arbeta med hållbarhetskommunikation, dvs. kommunicera och informerar om det hållbarhetsarbete som kommunen gör. Som kommun måste vi även vara oerhört duktiga på hållbar kommunikation.

En individs agerande och beteende styrs av två faktorer – kunskap/förmåga och motivation/engagemang. Den första kan vi påverka genom hållbarhetskommunikation. För att kunna ha en påverkan på den andra måste vi arbeta med hållbar kommunikation.


Istället för sopbil: MKB kör med en hästkraft i Rosengård. Foto: Caroline Franzén. Instagram @ostermalmo

Hållbar kommunikation
Eva Grundelius
definierar hållbar kommunikation så här: ”När det vi säger till varandra ─ och sedan kommer överens om att göra ─ är så noga undersökt och väl reflekterat att det håller att bygga vidare på.”

Hållbar kommunikation innebär alltså att vi måste lyssna och förstå, att vi ska se samband och helhet, att vi ska fråga och vara nyfikna – annars kan kommun och Malmöbor inte skapa en gemensam förståelse för de utmaningar som ligger framför oss, och vad var och ens roll är. Men hållbar kommunikation handlar också om öppenhet och transparens.

Många gånger jobbar vi i kommunen stenhårt och sen när allt är klart, vi har ett ”färdigt resultat”, så får Malmöborna ta del av det. Men jag tror vi har mycket att vinna på att släppa in Malmöborna ”bakom kulisserna” – vad händer, hur jobbar vi, vad är på gång, hur tänker vi, vad i detta kan du som Malmöbo påverka? Om en demokrati ska vara fungerande måste medborgarna ha en inblick i hur det fungerar, annars vet de inte vad de kan eller vill påverka. Här kan sociala medier vara en fantastisk resurs, utan att för den saken ta bort vikten av fysiska möten.


Foto: Håkan Dahlström, Flickr.

Autenticitet, empati, ärlighet och transparens
Autenticitet, empati, ärlighet och transparens är den nya valutan när det gäller kommunikation. Det var en av slutsatserna från den åttonde upplagan av World Public Relations Forum. Jag kan inte annat än hålla med. Det är enbart med dessa faktorer vi kan skapa hållbar kommunikation. Men det är också väldigt skrämmande. Det lämnar oss sårbara. Det skapar öppningar för diskussioner och samtal som vi inte är vana att föra. Och som jag i ärlighetens namn inte tror så många organisationer är rustade för. Jag skulle vilja påstå att det krävs en kulturförändring – från ledning till gräsrötter – för att vi ska klara av framtidens utmaningar kring hållbar kommunikation. Vi måste på allvar bli kommunikativa organisationer där kommunikatörerna blir specialisterna som kan stötta och utbilda, men det är alla medarbetare i organisationen som, i Malmö stads fall, möter Malmöborna i alla kanaler.

Detta är mina personliga reflektioner och jag är inte i detta avseende talesperson för Malmö stad.

Linda Nordgren
Twitter: @LindaNordgren

Malmö stad fyller 5 år på Twitter

Denna veckan har Malmö stad haft sitt huvudkonto på Twitter i fem år. Det har hänt mycket på fem år – kontot har nu ca 5 600 följare och ytterligare 27 Twitterkonton med olika inriktningar har skapats i Malmö stad.

När sociala medier kom så var det många företag och organisationer som började testa sig fram med en närvaro i sociala medier. Malmö stad var en av dem som var rätt tidigt ute, som sagt redan 2009 på våren startades Twitterkontot som lever än idag. Huvudkontot som finns idag på Facebook startades hösten 2009, men ryktet jag hört är att Malmö stad hade konton i sociala medier tidigare än så.

Malmö stad har kommit långt och det har hänt mycket på dessa åren. Det finns ett aktivt arbete med närvaron i sociala medier och medvetenheten kring mediet ökar. Men där är långt kvar att gå. Det krävs en förändring i arbetssätt och en förändring i förhållningssättet till öppenhet/transparens.

Testperioden över – dags att ta sociala medier på allvar

I början testade många sig fram, syftena med närvaron var inte alltid tydlig, många ifrågasatte om företag, organisationer och framförallt myndigheter ska befinna sig i sociala medier över huvud taget.

Men nu kan vi konstatera att sociala medier är här för att stanna, och det är dags att vi börjar integrera arbetssättet på allvar i våra verksamheter. Det är dags att vi som kommun slutar se sociala medier som ännu en kanal att skicka ut samma nyheter och pressmeddelande som vi gör i övriga kanaler.  Ja, sociala medier är en bra spridningskanal och kan användas som det också. Men vi har upparbetade kanaler för nyheter och pressmeddelande redan. Sociala medier fungerar annorlunda än dessa kanaler, och har andra förutsättningar. Det är dags att börja utnyttja sociala mediers specifika potentialen.

Det handlar främst om demokrati och inte marknadsföring

Förutsättningarna för en fungerande demokrati är transparens/öppenhet, delaktighet/inflytande och samarbete. Sociala medier har lysande förutsättningar för detta. Läs gärna mer i detta blogginlägg.

Open government

Inspirationsbild från Open government

Läs mer

Sociala medier – en demokratifråga

Idag var politiker och tjänstemän från Ängelholms kommun på studiebesök hos oss i Malmö stad för att höra hur vi arbetar med medborgardialog. Jag gjorde en övergripande presentation om varför det är viktigt för oss som kommun att befinna oss i sociala medier, vårt förhållningssätt till sociala medier och hur vi praktiskt arbetar med det. Därefter hade jag ett par kollegor som berättade om ett case, hur de arbetat med medborgardialog, blogg och sociala medier som en del i stadsplaneringen av ett kvarter här hos oss i Malmö.

Men jag tänkte dela med mig lite av min presentation idag, för jag tycker det är en aspekt som diskuteras för lite vad det gäller myndigheters närvaro i sociala medier. Det pratas mycket ROI vad det gäller sociala medier. Men jag vill mena att för myndigheter finns det även en annan aspekt med att vara aktiva i sociala medier. Jag vill mena att det är vår skyldighet utifrån ett demokratiperspektiv.

Vad menar vi egentligen med sociala medier?

För att ni ska hänga med i mitt resonemang tycker jag det är viktigt att vi börjar fundera över vad vi menar med sociala medier. Snapchat, Whatsapp, Viber, Skype, Kik anses alla vara sociala medier. Man interagerar och kommunicerar, man är social helt enkelt. Men oftast är man det bara direkt mellan två individer, likt ett telefonsamtal eller sms. Men man kan välja att lägga till några till så att det blir en gruppdiskussion mellan 3-4 individer. Och oftast använder man det bara med personer som man redan har kontakt med sedan innan. Men tittar vi på tjänster som Facebook, YouTube, Instagram, Twitter och bloggar så har vi andra aspekter. Följande definition är hämtad ut Wikipedia (2014-03-17):

”Sociala medier är demokratisering av innehåll och förståelse för den roll människor spelar i arbetet med att inte bara läsa och sprida information, utan också hur de delar och skapar innehåll för andra att delta i.”

Sociala medier som som bloggar, Twitter m.m. skapar en arena där man kan dela material med personer man inte sen tidigare känner, och man kan göra det över hela världen. Dvs man kan nå en stor mängd människor med sitt budskap. Man har en arena att påverka i. Man kan skapa debatt då dessa kanaler inte enbart erbjuder informationsspridning, utan också interaktionsmöjligheter i form av kommentarsfältet. Detta är ett fundament som demokratin vilar på.

Sociala medier – en outnyttjad potential?

Det gjordes nyligen en undersökning i 24 länder och med 18 000 respondenter, där man undersökte hur viktigt sociala medier var för individen. I undersökningen blev det tydligt att individen anser att sociala medier är viktigast i de länder där demokrati ännu inte är en självklarhet – medborgarna utnyttjar aktivt sociala medier för att förändra, för att påverka, för att nå ut – och det är viktigt för dem. Till exempel tillskrivs ju sociala medier stor del av Arabiska våren.

Ibland upplever jag att vi i Sverige slarvigt säger att sociala medier bara är för att man är nyfiken på vad vännerna håller på med och man själv vill bli bekräftad. Ja, så kan det mycket väl vara. Men det säger ju mer om oss än om sociala medier. Man väljer själv vad man vill använda sociala medier till, och stora delar av världen visar oss att det finns en annan potential i sociala medier – demokrati och påverkan, insyn, öppenhet och transparens. Här kan vi som kommuner och myndigheter vara vägledande. Vi har ju trots allt en skyldighet att värna om demokratin och arbeta aktivt med våra medborgares möjlighet till inflytande.

Demokrati kräver öppenhet

Ska våra medborgare kunna ha inflytande så måste de veta vad de kan och ska ha inflytande på. De måste få insyn i våra verksamheter. På riktigt. Verkligen på riktigt. Och sociala medier ger denna möjlighet på ett väldigt enkelt sätt. Vi kan visa människorna bakom organisationen. De kan berätta vad de gör, varför de gör det, hur de gör det och vad de känner kring det. De kan samtidigt ha en dialog med medborgarna om det.

I Malmö stad har vi en kommunikationspolicy som säger att alla våra medarbetare måste vara duktiga på att kommunicera, och att kommunikation är livsnerven i den demokratiska processen. Detta blir än viktigare när det gäller sociala medier. Våra medborgare vill inte träffa några slipade kommunikatörer i sociala medier. Sociala medier handlar om transparens och öppenhet. De vill träffa och prata med experterna, de som arbetar inom det området de är intresserade av. Det är ju de som gör jobbet, som är hjärtat i organisationen. Om våra medborgare ska kunna påverka går det inte att gå genom ett filter av kommunikatörer.

Så vad gör vi åt detta då? Jo, alla våra medarbetare ska kunna känna sig trygga i att hantera sociala medier i sin professionella roll. Det är ingen lätt uppgift, men nödvändig. Jag tror att sociala medier inom greppbar framtid kommer vara lika naturligt som telefon, sms och mail. Det tog 15 år för mailen att slå igenom inom yrkeslivet. Facebook kom till Sverige 2006, och gjorde sitt intåg i företag och organisationer ett par år senare. Men vad var det avgörande för att mailen skulle slå igenom i organisationer och företag? Jo, att cheferna började använda det, och förstå dess potential.

Som myndigheter lyder vi alla under offentlighetsprincipen. Öppenhet borde vara vårt mantra vid det här laget. Demokratin behöver det för att överleva. Skapar vi inte en tradition där våra framtida generation känner att de kan ha inflytande och påverkan, att det är värt mödan att engagera sig och vilja förändra, att det ger något att gå och rösta i våra demokratiska val, så är vi illa ute. Som kommuner borde vi vara vägledande i att skapa denna tradition och visa att det är möjligt, i den arena som många av våra unga (och många andra för den delen) redan väljer – sociala medier.

Hur får man en organisation att anamma ett nytt media?

Sociala medier ger organisationer, företag, offentliga myndigheter m.fl. möjligheten att på ett enkelt sätt bygga upp en relation med sin kunder, medborgare m.fl. Det blir ytterligare en två-vägskommunikationskanal – precis som telefon och e-post. Fast det häftiga är att man samtidigt kan arbeta med en öppenhet och transparens till många; kommunikationen är inte begränsad till två individer. Det innebär att man kan låta kunderna och medborgarna få en daglig inblick i verksamheten. Detta är framförallt intressant som offentlig myndighet; när man ändå lyder under offentlighetsprincipen – varför vänta på att bli tillfrågad? Öppna upp och visa direkt! Hur används skattepengarna – varje dag – för att ge service till medborgarna?

Men detta innebär att i en kommun som Malmö stad t.ex., med över 21 000 medarbetare, 400 olika yrkeskategorier, verksamhetsområden som spänner sig över vård och omsorg, skola och barnomsorg, kultur och nöje, fritid och idrott, social- och familjefrågor, stadsutveckling, infrastruktur, miljö och hållbarhet m.m. kan det inte var en handfull kommunikatörer som rattar sociala medier för kommunens räkning. För vad ger det för inblick i verksamheten? Inte så stor ska jag säga. Och möjligheten för dig att få ett snabbt svar på dina frågor? Inte heller så stor, för chansen att ett par individer sitter på all kunskap i en så stor och bred organisation är inte så sannolik. Inte ens på förvaltningsnivå, där medarbetarna kanske “bara” är ett par tusen och verksamheten något snävare, är det fortfarande en något övermäktig uppgift.

Jag säger inte att en kommunikatör inte kan göra ett sjutusans jobb med att ratta konto i sociala medier. Utan det jag egentligen vill säga är; om du följer t.ex. ett av kommunens biblioteks konto på Facebook eller ett av muséernas konto på Twitter – visst är det väl mer intressant om dem som jobbar där, är dem som skriver och finns tillgängliga att svara? Det är inblick i verksamheten. Det är transparens och tillgänglighet.

Men det innebär att precis som när alla kommunens medarbetare för si så där 15 år sen fick lära sig hantera e-post som en daglig ordinarie arbetsuppgift och gängse kanal för kommunikation i yrkesrollen, så börjar det bli dags att lära sig hantera sociala medier på liknande sätt för större delen av medarbetarna. Det är en rätt stor utmaning – och hur får vi den tillstånd?

På tal om transparens…

Är det någon som uppmärksammat den internationella och nationella uppståndelsen kring twitterkontot @sweden den senaste veckan? @sweden drivs av Visit Sweden och man har startat ett sju månaders projekt där kontot varje vecka får en ny s.k. ’curator’ – person som skriver/twittrar för kontot. Tanken är att kontot ska bemannas av vanliga svenskar som ska representera sig själv och på så sätt ge en bild av Sverige. Alla vi som bor i Sverige är Sverige. Det är vi som är varumärket, och genom att låta vanliga svenskar komma till tals har man vågat utmana traditionellt varumärkesbyggande och marknadsföring. Enda kravet är att man ska vara svensk medborgare, representera sig själv och sina åsikter, samt inte skriva eller göra något olagligt. Vem som helst får nominera någon att bli ’curator of Sweden’ i en vecka.

Senaste veckans svensk på @sweden kontot har skapat uppståndelse med sin tankar och åsikter. Det har fått folk och ifrågasätta om den här typen av transparens är bra. Kan man verkligen göra på detta sätt? Måste de som skriver för @sweden kontrolleras och styras på något sätt? Måste de inte tänka på att de representerar sitt land?

Visit Sweden står dock fast och står upp för både konceptet och @hejasonja som skapat så mycket uppståndelse med sitt twittrande.

Vi säger gärna stolt att vi står för transparens, öppenhet och yttrandefrihet. Det är precis vad @sweden försöker leva upp till. Bara konceptet i sig säger något om Sverige och skapar en bild av Sverige att vi står för transparens, öppenhet och yttrandefrihet genom att våga göra så här. Frågan är när det väl kommer till kritan och ställs på sin spets – klarar vi av att leva upp till många av de värderingar vi säger oss ha?

Transparens gör att vi tappar kontrollen. Det är obehagligt för många. Det ställer också krav på individers egen förmåga att bedöma och ta ställning – vi kontrollerar inte vilken bild som förmedlas, utan var och en skapar sin bild. (Dock är tron att vi kan få någon form av kontroll över hur individen uppfattar saker så klart problematisk, men vi tror gärna det om vi kontrollerar budskapen på ett visst sätt).

Vi är heterogena – så härligt! Och det innebär att vi kommer reagera, agera och uppfatta saker olika när vi möter transparens. Det finns inga garantier. Och ja, det skapar ett kaos. Vi är inte vana vid detta. Transparensen ställer också kravet att utifrån det jag uppfattat måste jag börja föra en dialog med andra för att stämma av min uppfattning.

Klarar vi leva i ett visst kaos för att värna om transparens? För transparens handlar om ett förhållningssätt och ett synsätt där vi litar till individens egen förmåga att göra bedömningar och agera utifrån dem. Och att om man känner att man inte klarar göra bedömningen själv, så rådfrågar man för att vidga sin bild. Har man tur har någon varit försynt och redan försett en med en massa råd och hjälp till vägledning.

Så fungerar mycket i samhället idag. Blir vi t.ex. sjuka kan vi ibland utifrån egna erfarenheter göra en bedömning om vad vi drabbats av och köpa hem lite hostmedicin för att kurera. Hjälper inte det kanske vi rådfrågar vänner eller nätet, eller kanske till och med söker specialistråd från läkare. Vi är fullt kapabla att hantera detta. Jag tror vi är kapabla till det i vår yrkesroll och organisation också.

Är vi mogna för transparens? Klarar vi leva upp till det? Är vi beredda på kaoset och att tappa kontrollen lite? Blir man någonsin mogen? Eller är det bara att testa? Och ha tillit?

Läs mer:

Transparens och varumärkesbyggande när @sweden utmanar

%d bloggers like this: